Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Châteillons år 1555; en af Koch v. Bretten (Opsopæus)
1599; en af Cervatius Galle (Gallæus) 1689. Efter Galle
följde ett stillestånd af ett hundra tjuguåtta år.
Ingen af dessa upplagor kände flere än åtta sibyllinska
böcker. Den enda tillökning, som vanns, voro tvänne
brottstycken, som nu bilda inledningssången till sibyllinerna. De
upptäcktes icke i själfva de sibyllinska handskrifterna, utan
hos en grekisk kyrkofader, Theophilus, i hans Böcker till
Autolycus, hvilka böcker först år 1549 offentliggjordes. Ur
denna källa infördes de i upplagan af år 1599.
De handskrifter, hvarpå alla dessa upplagor grunda sig,
äro grekiska och ingen af dem äldre än fämtonde
århundradet. De förskrifva sig från högrenässansens tidehvarf, och
deras uppdykande utanför byzantinska rikets gamla gränser
har sin förklaring i de återupplifvade humanistiska studierna
och det byzantinska väldets undergång, som förde boksynte
och bildade greker till det västligare eller »latinska» Europa.
Det var den bekante lycklige handskriftuppdagaren,
kardinal Angelo Mai, som år 1817 ökade de kända
sibyllinernas antal från åtta till nio. Han utgaf nämda år sibyllinen
XII efter en i Milano funnen grekisk handskrift. År 1828
var samme Angelo Mai i stånd att utgifva sibyllinerna IX,
X, XI, samt i förnyad upplaga XII, efter tvänne grekiska
handskrifter i Vatikanen. Af samtliga till vår kännedom komna
sibyllinska handskrifter med någorlunda faststäldt
afskrifningsdatum är den ena af dessa vatikanska äldst. Hennes
uppkomst förlägges till XIII—XIV seklen.
Alla dessa handskrifter låta gruppera sig i tre familjer,
som hafva lika många äldre försvunna byzantinska codices,
genom flere eller färre mellanleder, till mödrar. Af dessa
tre försvunna codices hafva de två omfattat endast de åtta
första böckerna. Den tredje har måhända omfattat alla
böckerna, ehuru de handskrifter, som höra till denna tredjes
afkomlingar, allesammans sakna böckerna I, II, III, V och VII.
Men numreringen å de återstående synas antyda, att de
saknade ursprungligen funnits därstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
