Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvergå till det mythologiska stoff, de närmast besläktade
folkens (tyskarnes, angelsaksarnes o. s. v.) urkunder kunna
innehålla för att behandla det på samma sätt. Att man
måste vänta härmed tilldess beror endast af detta stoffs
relativa ringhet (hvilket icke hindrar, att det i många afseenden
får stor betydelse för undersökningarnas slutresultater).
Härmed bör man förknippa hvad den klassiska och efterklassiska
latinska litteraturen har att meddela om de germaniska
gudarne och mythheroerna.
Men här ligger åter en fara nära, i hvilken många
mythologer fallit. Faran ligger i frestelsen att använda det logiska
felslutet »ur obefintlighet» eller »ex ignorantia» och att
exploatera detta felslut till förmån för en mycket allmän
benägenhet att uppspåra »lokalmyther». Man resonnerar till ex.
på följande sätt: »Heimdall är icke en germanisk gud, utan
en norsk lokalgud, ty namnet Heimdall förekommer icke i
det tyska mythstoffet.» Endast den, som betänker, huru i
kvantitativt afseende obetydligt detta mythstoff är, kan till
fullo uppskatta de gigantiska proportionerna hos den logiske
bock, som med slika slutledningar bringas till världen. Antag,
att man upptäckte ett dokument, som innehölle omkring tjugo
ord och namn, tillhörande en germanisk dialekt, som för
öfrigt försvunnit. Hvad skulle en linguist säga, om någon hans
fackbroder förklarade, att ett visst germaniskt ord aldrig
funnits i nämda dialekt, emedan det saknas i det nämda
dokumentet? Han skulle utan tvifvel anse det som ett det
orimligaste felslut. Den påpekade slutledningen vidkommande
Heimdall är lika orimlig och äger likväl motstycken i mängd.
Falsk är slutledningen äfven ur den synpunkt, att den
förblandar ett af den mångnamnige gudens namn med hans
person. En gudaperson med alla sina attribut och öden kan
ha varit gemensam för flere besläktade folk, utan att
fördenskull det namn, hvarmed ett af dem hade företrädesvis
benämt honom, varit företrädesvis nyttjadt äfven af de andre.
De romerske skalderna menade med sin kärleksgud, sonen
af Venus, samma mythgestalt, som hellenerna kallade Eros,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
