Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här är således en ur mythsagans egna förutsättningar
gifven förklaring på Sinmaras ångest. Det återstår nu den
andra frågan, huru den bland Vidofners kotor förvarade
skäran kan häfva denna annars oöfvervinneliga ångest, och
hvarför Svipdag är af ödet utsedd att bringa henne denna
klenod.
För besvarande af denna fråga är det nödvändigt att
erinra sig Svipdags slägtförhållanden. Jag har i förra delen
af detta arbete bevisat, att han är son af den store
bågskytten Egil-Örvandel och växtlighetsdisen Groa. Egil är Valands
broder, Svipdag således Valands brorson och som sådan
skyldig att varda dennes blodshämnare, om ej denne själf
har efterlämnat en son.
Jag vill här icke upprepa i dess helhet den redan gifna
bevisningen för att Svipdag är Egil-Örvandels son. Jag vill
blott erinra om de närmast liggande enskildheter, som
tillhöra denna bevisning.
I dikten Grogalder omtalas Groa som moder till den
Svipdag, som är hjälten i Fjölsvinnsmal. Hon uppträder här
som en öm moder, lyssnande i grafven till sin sons klagan,
och som stor galdersångerska.
I Gylfaginning omtalas Groa som öm maka och som stor
galdersångerska. Här säges hvem hennes make är: en ryktbar
bågskytt, hvilken såsom sådan kallas Örvandel (pilskölaren).
Hos Saxo omtalas i ett sammanhang Groa och Svipdag.
Konung Gram-Halfdan bortröfvar Groa. Med anledning däraf
fiendtligheter, i hvilka Groas fader stupar för Halfdans hand.
Längre fram i tiden upptagas fiendtligheterna af Svipdag, som
bekrigar Halfdan länge och slutligen varder hans bane.
Vi hafva intet särskildt skäl att antaga, att mythen
omtalat mer än en Groa. (Se afhandlingen här nedanför om
mythologiens methodik.) Att utgå från motsatsen vore icke
mer berättigadt än att förutsätta, att mythen omtalat mer än
en Idun eller en Skade eller en Gerd och att på grund af
en sådan utan något spår till grund antagen förutsättning
förneka ett sammanhang mellan de händelser, som på olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
