Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
soman och den som prässas af jordemänniskorna; de
iraniska urkunderna mellan den gula haoman (soman) och den
hvita. Den senare är den himmelska, af hvilken
odödligheten beredes (Justi, Bundehesh s. 279). Den gula ger
helsa, styrka, framgång, växtlighet, seger, kunskap,
skaldeingifvelse, i likhet med den hvita, men likväl ej i samma mån
som hon.
Den heligaste soman är den, som förefinnes i den
mellersta världsbrunnen, i den af konung Soma-Brahmanaspati
vaktade källan Id, som är »den mjödrikaste», innesluter
»hundrafaldig rening», eger »gudomlig natur» och är »en lust för
gudar och gudinnor» (Rigv. VII, 47). Det är detta slags soma,
som af honom iskänkts åt Vâju, Indra och Agni, när
världens bästa kräfde det; men som icke ens gudarne få njuta
till dagligt bruk. Närmast denna allra heligaste soma-art
kommer den af gudarne dagligen nyttjade, den som förvaras
i månens skepp (se nedanför) och som demonerna en gång
bemäktigade sig (se ofvanför N:o 13), samt den, hvilken
jordemänniskorna bereda, för att erbjuda gudarne som offer. Om
denna senare försäkras, att hon är af samma slag, som det
i månen förvarade mjödet (Rigv. IX, 12, 5). Slutligen
förefinnas soma-mjöd i daggen från världsträdet, emedan detta
suger sin safve ur underjordskällorna, likasom ock i
rägnskurarne, hvilka ha sin näringsgifvande kraft därifrån (jämf.
Bergaigne 1, 165, 172).
I germaniska mythologien har gjorts samma skilnad
mellan olika slag af somamjöd. Mjödet i Mimers källa är
det heligaste, som blott vid vissa tillfällen blifvit iskänkt åt
vissa gudar. Det af gudarne oftare druckna är mjödet ur
källan Byrger, hvilket upptogs till månen och en tid var i
jätten Suttungs våld, tills Oden återeröfrade det (Unders. i
germ. M. I). Det mjöd einheriarne dricka är prässadt ur
världsträdets blad och symboliseras som rinnande ur geten
Heidrun, hvilken betar i världsträdets krona. Mjöd af
underbar art är äfven enligt den germaniska föreställningen
blandad i morgondaggen, och äringsgifvande mjöd i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
