Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I. Germanska myther af fornnordiskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22) Darmesteter har, som nämdt, gifvit starka skäl för
att Gayô-maratan var i den iraniska naturreligionen en
vindgud och de i stormen farande maruternas,
vindgudomligheternas, fader. I den nordiska mythen blir Bure stamfader
till vindens herre, stormguden Oden, och till åskvädrets gud
Thor. Själfva namnet Buri kan väl svårligen få någon annan
rimlig förklaring än den ur det forngermaniska borja, vind.
Jämför det fornnordiska byrr, gen. byjrjar, förlig vind.
9.
URJÄTTEN.
23) Om urjätten Ymer-Aurgelmer berätta de nordiska
skrifterna följande: Han uppstod af de lifsdroppar, som genom
hettans möte med frosten dröpo från isen, som samlats i
Ginnungagap. Han sög Audhumlas spenar och fick däraf sin
näring. Då han somnade och svettades, alstrades under hans
vänstra arm man och mö, men hans fötter aflade med
hvarandra ett trehöfdadt vidunder, Thrudgelmer, och gåfvo
därmed upphof åt rimthursarne, urtidens jättevidunder. Bures
sonsöner, Oden och hans bröder, dråpo Ymer genom att
öppna hans halsådror. Då rann så myckat blod ur såren,
att hans ättlingar (med få undantag) däri dränktes. Därefter
togo gudarne Ymer, flyttade honom midt i Ginnungagap och
bearbetade hans kropp till skapelseämnen, samt gjorde af
hans ben bärgen, af hans kött mullen, af hans hufvudskål
himlen, af hans hjärna molnen. Fastlanden upplyfte de ur
hans blod, som bildade hafven.
Denna myth tillhör den ariska enhetstiden. Den
återkommer i Rigveda X, 90, visserligen omarbetad i tendentiöst
syfte, för att stödja det uppkomna brahmanväldet och
kastväsendet, men likväl fullt igenkänlig. Rigvedasången berättar,
att före skapelsen fanns en urjätte, Purusha, stor som hela
världen och större. Gudarne dödade honom, och af hans
lemmar skapades det nuvarande universum, af hans hufvud
himlahvalfvet, af hans fötter jorden o. s. v. Hans mun vardt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/2/0025.html
