Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att när saksarne lämnade sina gamla boningsplatser på
fastlandet, gjorde de det cum principe suo Anschis, tillika med
sin höfding Ans-gisl, som här således står i Hengests ställe.
Liktydigt med Hengest är det nordiska Jálkr, equus
castratus, och att en medlem af mythens skidlöparegrupp, således
någon af Ivaldeslägtens manliga medlemmar, äfven i den
nordiska skiftningen af den germaniska mythologien burit detta
epithet bevisas af omskrifningen öndr-Jálkr, »skidornas snöpte
häst». Orsaken till beteckningen återfinnes i den ofvan
omtalade tilldragelsen, som dikten »Valtarius manufortis»
bevarat åt minnet. Den förnämste af gjukungarne,
ursprungligen Gjuke själf, kämpar där med Valtarius, som i mythen
var hans fader, och får i striden ett sår, som tränger »in till
lårbenet» och ej torde varit utan symbolisk betydelse med
hänseende därtill, att striden stod mellan far och son. Enligt
den engelske krönikeskrifvaren Nennius hade Hengest två
bröder, Ochta och Ebissa. Namnen påminna, trötts
förvanskning, om Slagfinns bröder Aggo-Ajo (Völund) och Ibor-Ebbo
(Egil).
Enligt den historierade sagan var Hengest anförare för
den första saksiska här, som landsteg i Britannien. Alla
forskare äro väl sedan länge enige därom, att denne Hengest
är en ren sagogestalt. Den germaniska mythens
vandringssaga öfverfördes af de hedniske saksarne till England och
fortlefde där intill kristen tid. Sedan namnen på de verklige
hufvudmännen för den saksiska invandringen blifvit förgätna,
fick Hengest intaga deras plats därför att han i mythen varit
anförare för saksarnes utvandring från deras urland, den
skandiska halfön (se n:o 16), och därför att denna utvandring
sammansmälte i kristen tid med minnet af utvandringen från
Tyskland till Britannien. Medan sålunda Völund och Egil
(Ajo och Ibor) gjordes af longobarderna till deras
utvandringshöfdingar, hade saksarne gjort deras broder Slagfinn
(Hengest-Gjuke) till sin. Äfven burgunderna betraktade Slagfinn (Gjuke)
som sin utvandringshöfding och kunglige stamfader. Därom
vittnar dels Lex Burgundionum, hvars företal uppräknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
