Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urkunderna ett af de namn, hvarmed månguden i de angelsaksiska
dikterna betecknats, nämligen Hoce, ett namn identiskt med
det nordiska Hjúki. Hnaef (Hnæfr, Næfr, Nannas fader)
kallas, såsom redan påpekats, äfven Hoce i Beowulfdikten
(se n:o 90, 91). Af den till mythen om mjödet hörande, i
den prosaiska Eddan bevarade sagan om Bil och Hjuke
känner man, att månguden tog till sig dessa barn, när de skulle
hemföra till sin fader Viðfinnr den dyrbara börda, som de
hade öst ur mjödkällan Byrgir (se n:o 90, 91).
Att detta upptagande var liktydigt med att månguden
gjorde dem till sina adoptivbarn framgår redan af den plats
som Bil efter upptagandet undfår i gudakretsen. Hon blir
asynja (pr. Edd. I, 118, 556) och utdelarinna af den
germaniska mythens soma, naturens och ingifvelsens skaparesaft —
samma saft hon medförde då hon vardt upptagen af
månguden. Jordens skalder anropa henne (ef unna itr vildi
Bil skáldi!), och Asgards skaldegud Brage förfriskar sig hos
henne i Gevarr-Nökkvers silfverskepp (se Sonatorrek, jämför
n:o 90, 91). Oden kom dagligen till henne och lät iskänka
sig af månskeppets mjöd, när detta i väster sjönk ned mot
synranden. Skeppet uppkallas i Grimnersmai med namnet
Sökkvabekkr, »den sig sänkande farkosten», i hvilken
Oden och Sága »dagligen dricka i glädje ur gyllene skålar»,
medan »svala böljor i susande klang fara hän öfver» deras
sittplats. De svala böljor, som susa öfver Sökkvabekk, äro
lufthafvets vågor, hvari Nökkvers skepp har sin gång, och
oceanens vågor, när silfversnäckan sjunker ned i dem.
Epithetet Sága nyttjas i omskrifningar på samma sätt som Bil,
och det har antagligen för sin uppkomst att tacka samma
skäl, som föranledt skalderna att kalla sån, som Bil och
Hjuke buro, för Sægr. Bil i sin ordning är ej annat än ett
synonym till Idun. I Haustlaung kallas Idun Byrgis ár-Gefn,
»Byrgirs äringsgifvande dis», Thjasse Byrgis ár-Gefnar
bjarga-Tyr, »Byrgirs äringsgifvande dis’ bärg-Tyr». Idun uppkallas
således dels efter källan, ur hvilken Bil och Hjuke hemtade
mjödet, dels efter sån, hvari detta östes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
