Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sådan fart, att någon, som stod i Thors grannskap,
förmodligen Egil, »drack, så att han raglade, i järnstyckets
luftdrag Hrimnirs dotters lyftedryck (svalg hrapmunum á siu
lopti Hrimnis drósar lyptisylg)». Hrimnirs dotter är
Gullveig-Heiðr (Hyndluljod 32), och hennes »lyftedryck» är elden, öfver
hvilken gudarne höllo henne lyftad på spjuten (Völuspa 21).
Geirröds salar voro, såsom man af sammanhanget finner,
uppfyllda af hans från drabbningen vid älfven flydde män,
och inne i bärget uppstod ännu en strid, som skildras i de
tre sista stroferna af dikten. Geirröds hall skakade af
stridsbullret. Thor svängde blodig hammare. »Trygghetsstafven»,
»vägens hjälpträd», på hvilket Thor vid öfvergången af älfven
stödt sig, kom i handen på Egil (kom at tvíviðar Tývi
brautar liðs tollr), som här icke hade utrymme för bågens
begagnande, men som med detta »ur skogen uppryckta (eller
brutna) lämpliga träd» gaf »Alfheimskalfvarne» dråpslag. Hans
»strids-rågs ladas eldar», d. v. s. hans »pilars kogers eldar»,
kunde i denna trängsel icke nyttjas mot fjällhöfdingens män.
Af intresse för frågan om de olika vapnens mythologiska
ställning är att jättarne i Thorsdrapa begagna sig af slungan.
Geirröd kallas vegtaugar þrjótr, »slungbandets flitige
användare» (str. 17) och álmtaugar Ægir, »det af almbast gjorda
slungebandets (ej bågsträngens) Ægir».
I sista strofen säges Egil vara helblötinn och hneitir
undirfjálfs bliku, uttryck, till hvilka jag längre ned återkommer.
Förhållandet mellan Rögner-Thjasse och Idun i
Forspjallsljod är, likasom förhållandet mellan Völund och hans
svanemö i Völundarkvida, icke röfvarens till sitt ovilliga offer, utan
ett förhållande af ömsesidig öfverensstämmelse. Detta
bekräftas af en dikt, hvilken jag, då undersökningen kommit till en
punkt, som medgifver det, skall analysera, och enligt hvilken
Idun alltifrån sin barndom var med kärleksband och ed knuten
vid Ivaldes högtbegåfvade, men olycklige son, den store
konstnären, som genom sin oförsonliga hämdgirighet vardt den
germaniska mythologiens Lucifer, medan Loke är hennes
Mefisto. Jag förmodar, att det föryngringsmedel, det »gudarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
