Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finnur Jónsson (Krit. Stud. s. 48) har påpekat, att med
säkerhet eller sannolikhet kan icke ett enda ställe i den
fornnordiska poesien uppvisas, där verbet mega, mátti, betyder »varda
tvungen till»; öfver allt låter det sig tyda med »kunna», »förmå»,
»vara i stånd till». Orden mátti friðar biðja innebär således,
att Lake kunde, var i stånd till att bedja Thjasse om fred.
Orsaken hvarför han kunde det angifves ofvanför, där det
talas om att Thjasse tröttnade vid att flyga med sin tunga
börda. Dessförinnan och medan luftfärden och de obehagliga
sammanstötningarna mellan Lokes kropp och föremål, som
han kom i beröring med, varade, var han icke i stånd till
att parlamentera med sin fångare; men sedan denne slagit
sig ner på marken, fick Loke andrum och kunde bedja om
förskoning. Halfstrofen företer i denna belysning det klaraste
logiska sammanhang, i det att den innehåller tre
motiveringar: 1) Loke var i stånd att bruka sin vältaliga tunga inför
sin fiende Thjasse, emedan denne, innan Loke blifvit
söndersliten, upphörde med att flyga; 2) Thors ofrunni eller ofrúni
afslutade luftfärden, därför att han med all sin styrka likväl
kände sig öfveransträngd; 3) han kände sig öfveransträngd
därför att Loke, med hvilken han flugit mycket långt, var
tung. Men häraf följer också med största bestämdhet, att
skalden med Thors ofrunni eller ofrúni menat Thjasse, icke
Loke, såsom man hitintills antagit. Epithetet Þórs ofrunni,
»han som kommit Thor att löpa», måste då hafva sin
förklaring i en mythisk tilldragelse, som berättar, att Thor en
gång måst rymma fältet för Thjasses skull. Ett enda tillfälle
har kommit till vår kunskap, då Thor viker för en
motståndare, och det är knappt troligt, att gudasagan låtit sin
älskling mer än en gång besegrad draga sig tillbaka ur ett
stridsmöte. Vid det tillfället är det Völunds svärd, fördt af
Svipdag, som klyfver Thors hammare och nödgar honom rygga.
Völund har således varit Thors ofrunni. I Haustlaung är
Thjasse det. Äfven här möta vi för den skull det
sakförhållande, som så ofta uppdykt på vägen för dessa undersökningar,
att nämligen det som förtäljes om Völund förtäljes om Thjasse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
