- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 1 /
682

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är en tanke af fornarisk börd. I Rigveda är det ribhuerna,
Ivaldesönernas motbilder, som smida asvinernas underbara
vagnskepp och Indras hästar.

Beteckningarna Rögnir och Regin förekomma äfven
utanför Haustlaung sammanställda med hvarandra, till och
med ännu så sent som i den mellan 1400 och 1450
författade Skiða-Ríma, där Regin framställes som smed (Rögnir
kallar Regin til sín: rammliga skaltu smiða,
str. 102).
I Forspjallsljóð 10 heter det: galdr gólo, gaundom riþo
Rögnir ok Regin at ranni heimis,
»Rögner och Regin
sjöngo galder vid jordens rand och sammanfogade magiska
redskap». De som göra detta äro konstnärer, smeder; de
kallas i str. 8 viggiar, och viggi är ett synonym till smiðr
(pr. Edd. I, 587). Medan de göra detta, är Idun borta från
Asgard (Forspjallslj. str. 6), och en oerhörd köld hotar att
ödelägga jorden. De ord i Völuspa, hvarmed urtidens
förfärliga fimbulvinter betecknas: loptr lævi blandinn, upptagas
af Forspjallsljod (str. 6: lopti með lævi), som därmed
betecknar, att det är samma mythiska tilldragelse, som där
skilldras. Världsordningens bestånd är hotadt, jorden och
ljusets källa angripes af onda inflytelser, naturens lif dör hän,
nordan (östan) från Elivågor komma stickande rimkalla
frostpilar, som dräpa människorna och ödelägga jordens gröda.
Underjordens sydliga källa, hvars uppgift är att förläna
värmande safter åt världsträdet, var icke i stånd att förhindra
frostens härjningar. »Det var så fogadt», heter det i
Forspjallsljod str. 2, »att Urds Oðrœrir (Urds källa) icke
förvarade kraft nog att skydda mot den oerhörda kölden» [1].
Ödeläggelsen vållas af Rögner och Regin. Deras galdersång höres
till Asgard. Oden lyssnar i Lidskjalf och förnimmer, att den
kommer från världens yttersta ända. Gudarne gripas af tanken,
att världsförstörelsen närmar sig och skicka ett sändebud till


[1] Upplagorna ha »emenderat» Urðar till Urðr och därigenom gjort
det ofvan citerade stället till ett nonsens, som i sin ordning blifvit lagdt
Forspjallsljods författare till last och anförts som skäl för att dikten
skulle vara oäkta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0686.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free