Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sin broders sak. Ivaldes söner voro däremot icke
närvarande, utan deras konstverk hade att tala för sig själfva.
Häraf framgår en, som mig synes, enkel och träffande
förklaring på omskrifningarna Þjaza þingskil, Iðja glýsmál,
Iðja orð. Deras konstverk voro de glänsande, men stumma
andraganden, som från deras sida inkommo till målets
utredning. Att guld, buret i munnen och alldrig framlagdt för en
domstol, skulle kunna kallas þingskil, anser jag mycket
osannolikt. Man kan ur hedna dikter icke framdraga ett enda
säkert bevis på att en omskrifning af så skrufvad och inadeqvat
beskaffenhet varit nyttjad.
6) Saxo berättar, att samme Fridlevus-Njord, som
kämpat med Anund-Völund och Avo-Egil, friade till Anunds dotter
och fick afslag, men efter Anunds död vardt gift med henne.
Njord skulle således blifvit gift med en dotter af Völund. I
mythberättelserna blir han gift med Thjasses dotter Skade.
Völund och Thjasse spela således samma roll som svärfader
till Njord.
7) Vidare berättar Saxo, att Fröja-Syrithas fader vardt
gift med Svipdag-Otharus’ soror. Soror betyder syster, men
äfven fostersyster, leksyster. Skall ordet tagas i sin
strängaste bemärkelse, gifter sig Njord med en brordotter till
Völund, i annat fall med en dotter af honom.
8) På ett tredje ställe (Hist. 50, 53) uppträder Skades
fader under namnet Haquinus. Samma namn bäres af en
kämpe (Hist. 323), som hjälper Svipdag-Ericus i hans kamp
mot asaguden Thor och dennes skyddsling Halfdan, samt
förorsakar, att Thors och Halfdans vapen visa sig odugliga i
mötet med det af Svipdag-Ericus svängda Völundssvärdet. Det
är således all anledning antaga, att Haquinus är för Saxo ett
Völundsepithet. Namnet Hákon, hvaraf Haquinus skulle vara
latiniseringen, förekommer emellertid alldrig i de nordiska
mythkällorna, men Haquinus har här sin förklaring i en
latinisering, med hos Saxo vanlig aspirering, af det forntyska
Aki, det medeltidstyska Ecke, som förekommer i
sammansättningarna Eckenbrecht, Eckehard och Eckesachs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
