Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hypotheser på det svaga underlag de erbjuda. Det gäller här
gemensamhet i stora, centrala, sammanhängande mythkomplexer:
mythen om en ursprunglig endrägt mellan en gudaklan och
gudaklanen underordnade tjänstvillige konstnärer, som smida
fruktbarhet, gudasmycken och gudavapen, förstå att tillreda
det kraftförlänande och ingifvelseskänkande mjödet och äro
nära förenade med växtlighetsdiser, hvilka, såsom framdeles
skall visas, uppträda som svanemöar ej endast i den
germaniska gudasagan, utan ock i den indiska mythologien; mythen
om huru denna endrägt tillintetgöres genom en pröfningsdom,
hvilkas parter äro å ena sidan han, som i den indiska mythen
smidt Indras åskande vigg och i den germaniska Thors åskande
hammare, samt å andra sidan tre bröder, af hvilka en är
utmärkt bågskytt; mythen om följden af domen: naturens
ödeläggelse genom frostmakter eller jätte vidunder; mythen
(i de iraniska och de germaniska urkunderna) om den
underjordiska lustgården, i hvilken ett urval af skapelsens bästa
väsen skyddas mot förödelsen och fortlefver ofördärfvadt genom
århundradena; mythen (i de iraniska och germaniska
urkunderna) om dessa väsens bestämmelse, som sammanknyter sig
med de (för de iraniska och germaniska mythkretsarne)
likaledes gemensamma mytherna om en världsförstörelse och
världsförnyelse. Gemensam för den indiska och den
germaniska mythologien är äfven, att ett slugt, späjande väsen,
i Rigveda Dadhyak (Dadhyank), i den isländska källan Loke,
har förbrutit sitt hufvud till den konstnär, som smidt viggen
åt Indra, hammaren åt Thor, men räddar det med list.
En vigtig iakttagelse bör här påpekas. En jämförelse
mellan olika ställen i Rigveda ådagalägger, att af samtliga
de underbara konstverk, som förelädes gudarne att pröfva,
fanns ursprungligen icke ett enda af metall. Tvashtars
dubbelskål eller bägare är icke smidd af guld, utan af eld och
vatten och ett tredje element. Indras vigg göres af knotorna
i Dadhyaks hästhufvud och blir först i en senare tradition
till ett vapen af brons. Gemensam för den arisk-asiatiska
och den germaniska mythologien är urtidskonstnärernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
