Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klenoder, vägrade att vidare stå gudarne till tjänst. Själfva
tillställningen, hvarigenom Loke vann detta syftemål, omtalar
Völuspa icke, men det kan ej vara någon annan än den af
honom tillställda domen, som kränkte Ivaldes söner och på
samma gång bedrog den segrande Sindre på det fastställda
segerpriset, Lokes hufvud. Båda konstnärsgrupperna måste
hafva lämnat domstolen förbittrade mot gudarne. När vi
erinra oss, att urtidskonstnärerna äro de växtlighetsskapande
krafterna personliggjorda, så blir också betydelsen klar af
brytningen mellan dem och gudarne, som de ditintills tjänat.
Den första afdelningen i Völuspa är interpolerad dels med
strofer ur en gammal skapelsesång af stort mythiskt intresse,
dels med namnförteckningar till unge poeters tjänst.
Aflägsnar man dessa interpolationer, så visar sig en
sammanhängande kedja af mythiska urtids-olyckor, hvilkas första länk
är den händelse, som gjorde slut på det tidehvarf, under
hvilket urtidskonstnärerna i vänlig förbindelse med gudarne
skapade herrliga vapen, förflyttningsmedel och smycken åt desse.
På denna brytning följde luftens blandning med skadliga
element, med andra ord, begynnelsen till den stora vintern;
Fröjas förrädiska öfverlåtande i jättehand; den af Heiðr
utsådda svarta magiens utbredning bland människorna; de mot
löfte och ed föröfvade dråpen på den tre gånger borna;
brytningen mellan asar och vaner; det första stora kriget i
världen, då Asgard stormas och Midgard betäckes af slagfält, på
hvilka bröder bekämpa hvarandra; Balders död för Mistelten;
aflandet af vidunderskarorna, som i Järnskogen invänta
Ragnarök; det af människornas ondska nödvändiggjorda
inrättandet af strafforter i underjorden. Allt detta är olyckornas faders
och hans kvinnliga motbilds svekfulla verk, de
världsfördärfvande händelser, som tilldrogo sig i urtiden, och dessa
gärningar och händelser är det som Völuspas sierska förtäljer,
för att förklara nödvändigheten af den kommande
världsförstörelse och världsförnyelse, som hon besjunger.
Redan ofvanför (se n:o 54) är visadt, att de spillror af
fornarisk mythologi, som Avesta, Zend och Bundehesh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
