Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Örvandels identitet med Egil bestyrkes till fullo af
följande omständigheter.
Örvandel har Elivågor och kusterna af Jotunheim till
skådeplats för sina bragder under den tid som han är
gudarnes vän och jättarnes bekämpare. Det är till den tiden man
har att förlägga Horvendillus’ af Saxo (Hist. 135—138)
omtalade segrar öfver Collerus (Kollr) och hans syster Sela
(jämför vidundernamnet Seikolla, Bisk. s. I, 605). Hans tillnamn
inn frækni, den käcke, vittnar ensamt för sig, att mythen
omtalat märkliga bedrifter, utförda af honom, och att dessa
i främsta rummet utförts emot frostmakterna, således i
gudarnes tjänst och till Midgards bästa, framgår af berättelsen i
pros. edd. 276, 277. Denna ådagalägger, att — såsom det
episka sammanhanget också kräfver — asaguden Thor och
bågskytten Örvandel voro åtminstone till en tid förtrolige
vänner, och att de sammanträffat med hvarandra på sina
utflykter för gemensamt ändamål i Jotunheim. När Thor, sårad
i pannan, från sin strid med jätten Hrungnir återvänder till
sitt hem Þrúðvángr (Þrúðvángar, Þrúðheimr), var Örvandels
maka Groa där och sökte med läkande galder bota honom,
hvari hon väl också skulle lyckats, om Thor kunnat förmå
sig att tiga en stund med en underrättelse, som han medförde
om hennes man och som han väntade skulle glädja henne.
Och Groa vardt i själfva verket så glad däröfver, att hon
glömde galdersångens fortsättning och ej kunde genomföra
läkningen. Underrättelsen var, som vi veta, den, att Thor
på den utflykt i Jotunheim, hvarifrån han nu var
hemkommen, hade träffat Örvandel, burit honom i sin korgsäck öfver
Elivågor samt kastat en tå, som den käcke äfventyraren
förfrusit, upp till himmelen och däraf gjort en stjärna. Thor
tilllade, att det icke skulle dröja länge, innan Örvandel komme
»hem», det vill utan tvifvel säga »hem till Thor», för att
hemta sin hustru Groa. Det följer häraf, att Thor, sedan han
burit Örvandel öfver Elivågor, skillt sig från honom
någonstädes vid vägen, efter all anledning i Örvandels eget hem,
samt att Groa, växtlighetsdisen, medan Örvandel ströfvade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
