Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanhang det särskillda intresse, att i den första uppträder Svipdag,
likasom i Beowulfdikten och pros. eddan under namnet
Hermod, och att båda varianterna hafva till ämne ett äfventyr,
som Saxo förtäljer om sin Otharus, när han skildrar
dennes flykt genom Jotunheim med den återfunna Syritha. Det
är redan ofvanför (n:o 100) meddeladt, att sedan Otharus
funnit Syritha och dödat en jätte, i hvars våld hon var, blef
han på återvägen skilld från henne, men återuppsökte henne
och befriade henne ur den fångenskap, hvari hon råkat hos
en jättekvinna. Det är denna episod, som utgör ämnet för
visan om »Hermod den unge» och hennes svenska variant.
Jämförda med hvarandra gifva oss de båda visorna följande
bild af förloppet:
Den unge Hermod fick till maka en vän ungmö, som
han befriat ur en jättinnas händer. I jättevåld hade hon
kommit på det sättet, att en »gigjare» (ursprungligen en gýgr,
en trollpacka, Aurboda) hade under stark folkträngsel
bortstulit henne ur en kyrka (gudaborgen Asgard är här
förvandlad till ett »Guds hus»). Hermod ilar på skidor »genom skog
och skjul och trånga iden», kommer till »den vilda sjöstrand»
(Elivågor) och till »bärget det blå», där jättinnan, som gömt
den sköna ungmön hos sig, har sin bostad. Det är då
julkväll. Hermod begär att få härbärge öfver natten i
jättekvinnans bärgboning och får det. Med list förmår han
jättekvinnan att följande morgon besöka sina grannar, befriar
under hennes bortovaro den väna jungfrun och flyr på sina
skidor med henne »öfver de höga bärg och ned öfver de
låga». När den gamla jättinnan vid sin hemkomst finner dem
vara sin kos, ilar hon (enligt den norska varianten ledsagad
af aderton jättar) efter de flyende genom mörka skogar med
en fart, som kommer hvarje träd på marken, att böja sig till
jorden. När Hermod med sin ungmö kommit till »den salta
fjärd» (Elivågor), är jättinnan dem helt nära; men i det
afgörande ögonblicket förvandlas hon till sten, enligt den
norska varianten genom inverkan af solen, som just då rann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
