Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig hans vandring uppför Bifrost till Asgard och hans krigståg i
den aflägsna Östern. (Se äfven pr. Edd. I, 108, där Skirner
sändes till Svártálfaheim att hemta bojan Gleipner.) Han
är, som Hermod, begåfvad med utomordentliga krafter, detta
delvis genom själfva sitt skaplynne, delvis genom de galder
Groa sjungit öfver honom, genom den visdomsnäring han
erhållit af sin styfmoder och slutligen genom besittningen af
det oemotståndliga segersvärdet. I det att han upptages i
Asgard som Fröjas make, upphöjes han som Hermod till en
maktställning utöfver allt hvad dödlige kunde förvänta sig.
Men allt detta varder skildungarne ej till välsignelse, utan till
skada, det hat han hyst till skildungen Halfdan öfverflyttas på
dennes son Hadding, han förföljer denne och alla dem, som äro
Hadding trogna, bekrigar honom och vill icke göra ända på
den långvariga fäjden, ehuru gudarne fordra det. Då försvinner
han plötsligt, i det den gudomliga vreden iklädt honom hammen
af ett besynnerligt djur och förvisat honom till vattenjättarnes
värld, där han dräpes af Hadding (som äfven i den nordiska
hjältesagan blir till en Völsung, sedan Halfdan under namnet
Helge Hundingsbane gjorts till son af völsungen Sigmund).
Hermod dödas på en holme vnder hárne stán;
Svipdag dödas i vattnet, förmodligen i närheten af det Vágasker
och den Singasteinn, där hans trogna Mardölls smycke
Brisingamen upptäckes af Loke och Heimdall.
Fröjas kärlek och sorg torde i mythen hafva föranledt
gudarne att betrakta Svipdags sista sorgliga öden och död
som försoningsgärder för hans fel. De tårar vanadisen grät
öfver sin älskling förvandlades, förtäljer mythen, till guld,
och detta guld, den kvinnliga trohetens, torde hafva betraktats
som tillräckliga böter för den älskades synder och öppnat för
den döde Svipdag samma Asgardsport, hvilken han som lefvande
sett öppnas för sig. Däraf låter sig förklara, att Hermod är i
Asgard i den historiska tiden, och att fornkonungen Erik
kunde, enligt hvad som på 800-talet uppenbarades för svearne,
varda af gudarne enhälligt upphöjd till en medlem af deras
rådsförsamling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
