Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att först när det lede mot världsförstörelsen, bringas på nytt
i dagen och öfverlämnas af en herde till en människoslägtets
fiende. Redan förut hade germanerna ställt hunnernas
uppträdande i förbindelse med denna myth. Enligt Jordanes
trodde de, att onda trollkvinnor, som gothiske konungen
Filimer drifvit bort från sitt folk, hade tagit sin tillflykt i österns
ödemarker och där med skogsjättar (»satyrer») födt barn,
som vordo hunnernas förfäder. Det vill med andra ord säga,
att de trodde hunnerna härstamma från det Angerbodas yngel
i Järnskogen, hvilket i tidernas fullbordan skulle med
vidundret Hate i spetsen bryta in i Midgard. Det svärd, som
guden Fröj egt och som fördoldes i Järnskogen, blir hos
Jordanes till ett svärd, som guden »Mars» egt och som
därefter blifvit doldt i jorden. Af Angerbodas herde, som
bringar svärdet på nytt i dagen och öfverlämnar det till den
världsfiendtlige Fjalar, blir en herde, som uppgräfver svärdet
och öfverlämnar det till germanfolkens fiende Attila.
Minnet af svärdet öfverlefde kristendomens seger och
bevarade sig i åtskilliga varianter genom århundraden. Att
Surt skulle vid världens undergång innehafva svärdet föll
naturligtvis bort, och man kunde i stället utse än den ene,
än den andre hjälten till att finna och taga det. Att det
vaktades af en kvinna och en man (i mythen Angerboda och
Eggther), och att kvinnan var en än ohyggligare varelse än
mannen, det var drag, som sagan bibehöll både på fastlandet
och i England.
Beowulfdikten låter ett vidunder vid namn Grendel
(»fördärfvaren») tillika med sin moder bo under ett träsk i en
skog, som, ehuru förlagd till Danmark och närheten af en
dansk konungs praktfulla borg, skildras på ett sätt, som gör
det högeligen sannolikt, att förebilden, som den kristne
poeten begagnat, varit en hednisk skalds skildring af
Järnskogen. Där är, säger han, det hemlighetsfulla land, i hvilket
ulfven gömmer sig, med bärgkjusor, branter och afgrunder,
med dystra skogsdjup, med dimmhöljda träsk,
trädomskuggade vatten, stormpiskade näs, bärgströmmar och kärr, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
