Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är, att denne sagohjälte, som mythen gjort till Fröjas make,
och hvars bana smyckats med så underbara äfventyr, icke
förr än på 800-talet och i Sverige blifvit tillerkänd samma
rang som asagudarne och de af Oden adopterade vanerna,
ehuru han upptages i Asgard, och ehuru hans halfbroder Ull
beklädes med samma värdighet som Asgardsgudarne innehafva.
Intet spår yppar, att han, som är Fröjas make och Fröjs
svåger, blifvit allmänt ärad med gudatitel, tempel och offer.
Han förblef för de mythtroende hvad han var: en lysande
heros, men intet mer, och emedan sagan om germanernas
urtid gjorde honom till herrskare öfver de nordgermaniska
stammarne, hvilkas anförare han är i krigen mot Halfdan och
Hadding (se n:o 33, n:o 38), så ärades han som en af de
älste konungarne öfver de skandinaviska folken, men
dyrkades ej som gud. Som en urtidens konung har han fått sin
plats i medeltidskrönikor och regentlängder än under namnet
Svipdag, än under namnet Erik. Men på samma gång var
hans ställning i mythens epos sådan, att om det någonsin
kommit i fråga att föröka den germaniska Olympen med
ännu en gudomlighet af asarang, ingen skulle haft större rätt
än han att beklädas med denna värdighet. Från den
synpunkten faller belysning öfver ett ställe i kap. 26 af Vita
Ansgarii. Det berättas där, att innan Ansgarius anlände till
Birka, där hans förestående ankomst dock icke var obekant,
kom dit en man (förmodligen en hednisk präst eller skald),
som försäkrade sig hafva ett uppdrag från gudarne till
konungen och folket. Gudarne hade enligt mannens uppgift hållit
ett möte, som han själf fått bevittna, i hvilket de enhälligt
beslutat att i sin rådsförsamling upptaga den konung Erik,
som i urtiden varit herrskare öfver svearne, så att han
hädanefter skulle vara en af gudarne (Ericum, quondam regem
vestrum, nos unanimes in collegium nostrum asciscimus,
ut sit unus de numero deorum), detta emedan de
förnummit, att svearne ville öka antalet af de nuvarande gudarne
med att upptaga en främmande (Kristus), hvars lära ej kunde
förlikas med deras och som därför ej häller borde dyrkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
