Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hemkommen omtalade han för Gevarus hvad han sett och hört
och begärde genast hans dotters hand. Gevarus svarade, att han gerna
skulle sett Hotherus och Nanna förenade; men Balder hade redan
framställt samma begäran, och ådraga sig dennes vrede vågade han icke,
eftersom icke ens järn bet på halfgudens signade lekamen.
Dock sade sig Gevarus känna ett svärd, hvarmed Balder kunde
dödas; men det ligger förrigladt inom de starkaste stängsel, och stället,
där det finnes, är för dödlige knappt tillgängligt. Vägen — om det kan
talas om en sådan, där ingen väg är banad — är full af hinder och går
till större delen genom ett ovanligt kallt land; efter ett spann af snabba
okhjortar bör man dock kunna komma med lifvet öfver de isiga
bärgsryggarne. Den som förvarar svärdet är skogsväsendet Mimingus, som
tillika har en underbar rikedomsförökande armring. Kommer Hotherus
till stället, bör han ställa sitt tält så, att dess skugga icke faller in i
bärghålan, där Mimingus vistas, ty denne skulle vid åsynen af den
ovanliga förmörkelsen draga sig djupare in i bärget. Med iakttagande af detta
varsamhetsmått kunde måhända svärd och armring bekommas. Svärdet
är sådant, att segern därvid är fästadt och dess värde alldeles ouppskattligt.
Hotherus, som noga följde Gevarus’ råd, lyckades bemäktiga sig
svärd och ring, som den af Hotherus öfverraskade och bundne
Mimingus utlämnade i liflösen.
Då Gelder, Saksens konung, erfor, att Mimingus’ skatt blifvit
plundrad, beslöt han bekriga Hotherus. Den spåkunnige Gevarus förutsåg
detta och rådde Hotherus att i striden tåligt mottaga spjuträgnet från
fiendens sida och icke afsända sina egna kastvapen, förrän
motståndarens förråd på sådana var uttömdt. Gelder öfvervanns och måste
begära fred. Hotherus mottog honom på vänligaste sätt och besegrade
honom nu med sitt blida väsen likasom förut med sin krigslist.
Hotherus hade också en vän i Helgo, Halogalands konung.
Finnarnes och bjarmernas höfding Cuso (Guse) var fader till Thora, om hvars
hand Helgo genom sändebud anhållit. Men Helgo hade ett så styggt
lyte på sin mun, att han skämdes för att tala ej blott till främlingar,
utan ock till sin egen omgifning. Cuso hade redan afvisat hans
friareanbud, men då han nu vände sig till Hotherus med bön om hjälp, visste
denne att göra sig hörd hos den finske höfdingen, så att Helgo fick den
maka han åstundade.
Medan detta tilldrog sig i Halogaland, hade Balder med väpnad
makt dragit in på Gevarus’ område för att begära Nannas hand. Gevarus
hänvisade honom till sin dotter, som själf finge afgöra sitt öde. Nanna
svarade, att hon vore allt för lågättad för en make af gudabörd. Gevarus
lät Hotherus veta hvad som händt, och denne rådgjorde med Helgo om
hvad som nu borde göras. Sedan de öfverlagt om hvarjehanda utvägar,
beslöto de krig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
