Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Ivaldeslägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Saxo har icke gjort honom till en konungason, utan till en
i jämförelse med hans brud lågättad yngling, hvars djärfhet
att skåda upp till Syritha blott kan — anmärker Saxo —
förklaras af de stora gärningar han utförde eller af hans
förtröstan till sitt behagliga väsen och sin vältalighet (sive
gestarum rerum magnitudine sive comitatis et facundiæ
fiducia accensus). I mythen har Óðr varit af lägre börd än
Fröja: de högre gudomligheternas antal har han icke genom
sin börd tillhört, och Svipdag hade, som vi veta, aldrig sett
Asgard, innan han kom dit under de omständigheter, som
skildras i Fjölsvinnsmal. Att den skönaste och näst Frigg
förnämsta åf alla gudinnor, hon som är alla makters åtrå,
systern till skördeguden Fröj, dottern af rikedomsguden Njord,
hon som med Oden delar företrädesrätten att kora hjältar
på slagfältet — att hon ej varder maka till en asagud,
utan »giftes med den man, som heter Óðr», skulle
längesedan blifvit af mythologerna uppskattadt som ett märkligt
och särskild undersökning värdigt sakförhållande, ifall man
jämte spekulationerna öfver mythernas natursymboliska eller
ethiska betydelse hade velat egna någon forskning äfven åt
deras episka sammanhang och kausalitetsförhållanden. Man
skulle då säkerligen kommit till den åsigt, att denne Óðr
måste i mythens epos hafva utfört bragder, som uppvägde
hans lägre börd, och man skulle då manats att i främsta
rummet rikta undersökningen på den fråga, om icke Fröja,
då man ju vet, att hon en tid var i jättars våld, men
räddades därur, fann sin befriare just i den Óðr, som sedan
vardt hennes make, och om icke Óðr just därigenom hade
förvärfvat hennes kärlek och blifvit berättigad att erhålla
hennes hand. De äfventyr Saxo förtäljer om Otharus infoga
sig i själfva verket uti och fylla en lucka i den händelseserie
som analysen af Grogalder och Fjölsvinnsmal gifvit oss till
resultat. Det blir begripligt, att den unge Svipdag förskräckes
och anser uppgiften, som styfmodern pålägger honom alt
uppsöka Menglad, vida öfverstiga sina krafter, om det gäller
att uppleta Menglad i Jotunheim och bortföra henne därifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
