Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som kallas óðr. Till betydelsen har detta ord sin närmaste
motsvarighet i det latinska mens, det grekiska νους (jämför
Vigfusson, Lex.) och betyder det ämne, som utgör den
mänskliga personlighetens kärna, hennes jag och hvars yttringar
äro förstånd, minne, phantasi och vilja.
Vigfusson har fäst uppmärksamhet på att de epithet
langifótr och aurkonungr, »Långben» och »Gyttjekonung», som
tilläggas Höner, passa in på storken, och att detta ej kan
vara en tillfällighet, då själfva namnet Hœnir hänvisar till
en fågel såsom beslägtadt med det grekiska χυχνος och
sanskrit sakunas (Corp. poet Bor. I c. 11). Det bör härvid
påminnas därom, att storken än i dag anses som ett heligt och
oantastligt djur, samt att bland skandinaver och tyskar lefver
än i dag sägnen, att det är storken, som från någon sagans
damm upptager de små människofrukterna och förskaffar dem
till sina mödrar. Sägnen, som nu tillhör barnkammaren, har
haft sin rot i mythen, där det är Höner, som skänker våra
urföräldrar just den gåfva, som i andlig mening gör dem till
människor och innehåller det personliga jaget. Det är både
möjligt och sannolikt, att man föreställt sig, att villkoren för
hvarje människobarns skapelse varit analoga med villkoren
för det första människoparets, och att de skänker, som då af
gudarne gåfvos Ask och Embla, upprepas för hvar och en af
deras ättlingar — att således Höner städse är verksam på
samma sätt som vid den första människoskapelsen och skänker
modersfrukten dess vardande jag. Själfva frukten, hvarur
barnet utvecklas, har man föreställt sig vuxet på världsträdet,
som fördenskull är manna mjötuðr (Fjölsvinnsm. 22). Hvarje
sådan frukt (aldin) som mognat (och från världsträdets
grenar nedfallit i den mythiska dammen?), hemtas af gudens
bevingade tjänare och bäres á eld i modersskötet, sedan den
af Höner andligen befruktats med óðr.
Út af hans (Mímameiðs) aldni
skal á eld bera
fyr kelisjúkar konur;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
