Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
friare. Att den nordiska namnform, hvilken Saxo latiniserat
till Gevarus, varit Gevarr, ej Gefr, såsom en framstående
språkman antagit, följer af de regler Saxo följt vid nordiska
namns latinisering.
Anm. Namn af den klass, till hvilken Gefr skulle höra, förutsatt
att ett sådant namn någonsin funnits, latiniseras af Saxo på följande
sätt:
a) Askr Ascerus, Baldr Balderus, Geldr Gelderus, Glaumr Glomerus,
Höðr, Haðr, Óðr Hötherus, Hatherus, Hotherus, Svipdagr Svipdagerus,
Ullr Ollerus, Ýggr Uggerus, Vigr Vigerus.
b) Ásmundr Asmundus, Amundr Amundus, Arngrímr Arngrimus,
Bildr Bildus, Knútr Canutus, Fridleifr Fridlevus, Gautrekr Gotricus,
Goðmundr Guthmundus, Haddingr Hadingus, Haraldr Haraldus.
Namn, som ändas på -arr, latiniseras på följande sätt:
a) Borgarr Borcarus, Einarr Enarus, Gunnarr Gunnarus,
Hjörvarr Hjartvarus, Ingimarr Ingimarus, Ingvarr Ingvarus, Ísmarr Ismarus, Ívarr Ivarus, Óttarr Otharus, Rostarr Rostarus, Sigarr Sigarus, Sivarr Sivarus, Valdimarr Valdemarus.
b) Agnarr Agnerus, Ragnarr Regnerus.
Med ändelsen -arus förekommer också i ett enstaka fall ett
nordiskt namn på -i, nämligen Eylimi Olimarus. Hit torde ock kunna räknas
Liotarus, hvars nordiska namnform Saxo sannolikt haft för sig som
Ljóti af Ljótr. I annat fall står Ljótr som ett fullkomligt ensamt
undantag från de regler Saxo följt, och methodiken förbjuder att bygga
något på ett ensamt och därtill ovisst undantag.
Några enstafviga namn på -r lämnas än olatiniserade, såsom Alf,
Ulf, Sten, Ring, Rolf, än latiniserade med -o, såsom Alvo, Ulvo, Steno,
Ringo, Rolvo. Álfr förekommer äfven latiniseradt till Alverus.
Af ofvanstående namn förteckningar framgår, att de regler Saxo följt
vid latiniseringen af nordiska namn med nominativmärket -r efter
konsonant äro följande:
1) De enstafviga namnen (sällan ett tvåstafvigt, såsom Svipdagr)
latiniseras med ändelsen -erus eller ändelsen -o.
2) De två- och flerstafviga namnen, som icke ändas på -arr (sällan
ett enstafvigt, såsom Bildr) latiniseras med ändelsen -us.
3) Namn på -arr latiniseras med -arus; i några fall (och då på
grund af det danska uttalet) med -erus.
Af ofvanstående regler följer, 1) att Gefr, om ett sådant namn
funnits, skulle af Saxo latiniserats antingen till Geverus, Geferus eller
till Gevo, Gefo; 2) att Gevarr är regelmässig nordisk namnform för
Gevarus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
