Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besöker Durner-Sökkmimers ättlingars bostad, besöker han
således den fjällgård, hvari jätten vistas, som tillegnat sig
och är i besittning af det mjöd Oden eftertrår.
Ynglingatal berättar, som vi sett, att en Svegðir vardt
sviken, då han befann sig utanför Durner-Sökkmimers
fränders sal. Den som svek honom var salens dörrvaktare. Dörren
syntes redan öppnad och den »jotunbebodda» salen »gapade»,
fästligt belyst (bjartr), mot Svegder. Får man tro
Ynglingasagans kommentar till strofen, hade salvaktaren ropat till
honom, att Oden fanns därinne. Strofen framställer Svegder
som löpande efter salvaktaren, det vill säga fram emot
bärgdörren, ifrig att komma in. Hvad sedan hände förtäljer
Ynglingatal icke, men att Svegder icke nådde det mål han
önskade, utan föll i någon af salvaktaren utlagd snara, följer
af uttrycket, att han vardt sviken af honom, och att detta
vardt hans död följer däraf att strofen vill förtälja, huru hans
lefnad slutade. Ynglingasaga säger, att han kom in i
klippan, men alldrig ut. Hvad denna saga i öfrigt berättar om
Svegder — att han var stadd på resa till det gamla Asgard
i »Tyrkland», för att uppsöka »Oden den gamle»,
Gylfaginnings konung Priamus — har med mythen och med
Ynglingatal intet att skaffa, men väl med den euhemeristiska
hypothes om asarnes härkomst från Tyrkland (Troja), som
Ynglingasagas författare i likhet med Gylfaginnings lagt till
grund för sitt verk.
Namnvarianterna Svegðir, Svigðir, Sveigðir nyttjas
skiftesvis om en och samma person (jämför Ynglingatal 14, 15,
Fornald. II, 2, Fornm. I, 29 och Egilsson 796, 801). Svigðir
synes vara den ursprungligare formen. Ordet betyder
stordrickaren (Egilsson 801). Svigðir har varit en af mythens
mäst omtalade heroer (se afhandlingen om »Ivaldeslägten»)
och redan i hednatid ansedd som en stamheros för svearne.
I Ynglingatal 14 kallas Svithiod geiri Svigðis, Svigders
landområde. På samma gång är Svegðir ett Odens-epithet. Men
det bör erinras om att flere af de namn, med hvilka Oden,
betecknas, tillkomma honom endast i sekundär och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
