Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en annan källa meddelar, bevakad. Men Oden har låtit
Rate borra (»gnaga») en hålgång genom berget, vid nog att
gifva honom rum, när han hemligen vill begifva sig därifrån
(str. 106). Om Rate se n:o 82.
Sedan den föregifne fästmannen intagit sin plats i det
gyllene högsätet, uppstår samspråk kring dryckesbordet. Det
gäller härunder för Oden att noga akta på sina ord, ty han
föreställer en annan, på stället bekant person, och
ovarsamhet kan röja honom. Det gäller tillika att yttra sig vältaligt
och vinnande, så att han må synas älskvärd för Gunnlöd och
betrygga sig hennes tillgifvenhet, ty utan hennes vetskap kan
han icke nå sitt mål: att bortföra det förråd af ingifvelsemjöd,
som förvaras hos Suttungs. Också berömmer sig Oden (str.
103, 104) af att han vid detta tillfälle visade sig minnigr och
málugr och margfroðr och ordrik till sin plans bästa.
Under fästens fortgång vardt hedersgästen till ära hans
dryckeshorn iskänkt med den dyrbara, eftertrådda saften.
»Gunnlöd gaf mig å gyllene stol det dyra mjödets dryck» (str. 105).
Sedan skreds till vigseln, och på den heliga ringen svor
Oden Gunnlöd trohetens ed (str. 110).
Bäst hade för asafadern varit, om aftonens gille därmed
afslutats och brudgummen med bruden hade fått begifva sig
till sofgemaket. Men den muntra fästen fortsättes, och
hornen fyllas och tömmas flitigt. Havamal nämner icke, att själfva
den roll Oden spelade ålade honom att vara flitig vid bägaren;
men längre fram skall visas, att Gunnlöds verklige friare var
mythens förnämste dryckeskämpe, hvilken i sagorna bär flere
epithetnamn, syftande på denna hans egenskap. Oden vardt
enligt sitt eget erkännande »drucken, mycket drucken hos
Fjalars». Besinningslöshetens häger, som stjäl förstånd och
sans, sväfvar öfver hans dryck (str. 13, 15).
I detta tillstånd har han fällt yttranden, som icke längre
voro varsamhetens, yttranden, som sått frön till misstankar
hos någon mindre drucken bland åhörarne. Han har fällt
ord, som ej ha varit förestafvade af förstånd och sans, ord
som icke passat väl till den roll han spelade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
