Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Völund för första gången under detta namn
uppträder i den poetiska eddan, befinner han sig i ett fjärran land,
till hvilket man ej kan komma utan att hafva genomskridit
den i mythen ryktbara skogen Mörkveden (se n:o 78). Det
är ett snöbetäckt land, ett tillhåll för björnar och ulfvar;
medels jagt på skidor förskaffar sig Völund sin föda. Den
fornengelska dikten Deor the Scald’s Complaint bekräftar,
att man föreställde sig denna ängd mycket kall (jämför
»vinter-cealde vræce»). I Völundarkvida kallas den Ulfdalarne.
Här vistas Völund många år först i sällskap med sina
två bröder och med tre svanmör, deras älskarinnor eller
hustrur, men slutligen ensam. Völund tillbringar tiden med
att smida, tills han plötsligt öfverfalles af Niðaðr (Niðuðr)
»njara-drotten» (Völundarkv. 6), som lägger honom i band
och fråntager honom två utomordentliga klenoder: ett svärd
och en armring. Sjuhundra armringar hängde å ett snöre i
Völunds sal; men denne ende syntes vara ensam mer värd
än alla de andra och ensam bland dem alla eftertrådd af
Niðaðr (strof 7, 8, 17).
Innan Völund begaf sig till Ulfdalarne, hade han med
de sina lefvat ett lyckligt lif i ett guldrikt land (str. 14). Icke
frivilligt, utan af hård nödvändighet hade han utbytt sitt hem
mot Ulfdalarnes aflägsna obygd. »Deor the Scald’s Complaint»
säger, att han var landsflyktig (Veland him be vurman
vreces cunnaðe); en tysk medeltidskälla, »Anhang des
Heldenbuchs», bekräftar denna uppgift: Wieland (Völund), heter
det där, »var en härtig, som fördrefs af två resar, hvilka
fråntogo honom hans land», hvarefter »han råkade i armod»
och »vardt smed». Völundarkvida meddelar intet närmare
om orsaken till hans vistelse i Ulfdalarne; men strof 28 låter
veta, att han före sin ankomst dit lidit en oförrätt, om
hvilken han talar som den värsta och mäst hämdkräfvande han,
den olycklige och hämdgirige, erfarit, men för hvilken han
ännu icke haft tillfälle att utkräfva vedergällning, då han
ändtligen lyckas befria sig ur fångenskapen hos Niðaðr. Hvilka
de mythpersoner äro, som så grymt förnärmat honom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
