Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste på samma gång varit skarpt åtskillda i andligt och
fysiskt afseende, enär mythen gifver dem olika ursprung
ur stamfaderns olika lemmar. Och här, likasom i
Rigveda-mythologien, är det uppenbart, att man föreställt sig, att den
lägsta ätten utgått från urjättens fötter. Detta säger oss
Vafthrudnersmal tydligt nog, då där meddelas, att ett
»sär»-höfdadt vidunder (Thrudgelmer, se n:o 60) föddes af dem,
medan »man och mö» föddes under jättens arm. »Mannen»
och »mön» måste då representera en från Ymer kommande
ädlare slägt, och de kunna ej vara andra än Mimer och hans
syster, Odens moder. Mimer och hans klan utgöra en grupp
af uråldriga makter, som bevaka världslifvets källor och hafva
omsorg om världsträdets bestånd. Från dem har den älsta,
skönaste och varaktigaste världsskapelsen utgått; ty
underjorden var ordnad och hade sina heliga källor och väktare,
innan Burs söner skapade Midgard och Asgard. Hos dem
har världsträdet skjutit upp ur sina rötter, hvilkas ursprung
ingen känner (Havamal 138). Hos dem äro de krafter
verksamma, som föra stjärnehimmelen kring hans axel, och från
dem komma tidsskiftena och tidsindelningen, ty Natt och
niðjar, Måne och Sol höra till Mimers klan och vordo i
skapelsens morgon namnfästa af de älsta »högheliga gudar»
och begåfvade med kallet árom at telja (Völuspa). Från
Mimer kommer den första odlingen, ty i hans källa hafva
ingifvelsen, andekraften, mannavettet och visdomen sitt
ursprung, och kring honom som höfding stå urtidens
konstnärer samlade, under hvilkas händer alla element låta sig smida
till lefvande och underbara ting. En sådan jätteklan kräfver
ett annat upphof än rimthursarnes och deras afkomlingars.
Då vi af Vafthrudnersmal erfara, att två jätteslägter utgått
från Ymer, den ena från en i symboliskt afseende
förnämligare del af hans lembyggnad än den andra, samt att den,
som alstrades af hans fötter, var den oädla och
gudafiendtliga, så varder däraf den "nödvändiga slutföljden, att »den
man och mö», som föddes »samman» under Ymers arm,
grundlagt den ädla och gudavänliga grupp af jättar, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
