- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 1 /
456

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Asgard, innehafva väldet i den öfre världen. På det
mythiska sakförhållande, att Höner förlorade sin herrskareplats och
sitt maktområde hänsyftar äfven Völuspa, i det att dikten
låter denne milde och tålige vanagud återfå de honom
beröfvade rättigheterna efter världsåterställelsen. Þá kná Hœnir
hlautvið kjósa
(str. 60): »då får Höner makt att kora (välja)
orakelspånet», d. v. s. bestämma och tillkännagifva de öden,
hvarom orakelsökande spörja, med andra ord: då kan han åter
utöfva en guds rättigheter. I eddorna uppträder Höner som
Odens ledsagare på utflykter från Asgard. Skaldskaparmal, som
ej längre synes veta, att Höner var Odens broder, känner dock,
att han stått Oden mycket nära och kallar honom dennes
sessi, sinni och máli (pros. edd. I, 266). Under kriget mellan
asar och vaner stod Frigg på vanernas sida (se n:o 36):
därifrån Lokes försmädliga yttrande till henne (Lokas. 26) och
traditionen i Heimskringla (Yngl. s. 3), att Vilir och Vei togo
Frigg till sig, när en gång Oden var länge borta från Asgard.

Saxo låter Lotherus falla för sammansvurne. Förklaringen
på denna uppgift ligger i Mundilföri-Gevarr’s öde, hvarom
se n:o 91 och n:o 123.

Mundelföres skaplynne synes åtminstone i ett afseende
varit motsatt Höners. Gylfaginning talar om hans ofdrambi,
hans stolthet, grundad enligt denna källa på hans barns
skönhet. Saxo talar om Lotherus’ insolentia, och ett af hans
binamn har varit Dulsi, den stolte. Se n:o 89, där en strof
anföres, hvari den svenska skilfingaättens (ynglingaättens)
stamherre kallas Dulsa konr, Dulses ättling. Såsom ofvanför, i
redogörelsen för mythen om Scef, påpekats, äro äfven
sköldungarne skilfingar. Båda dessa ättegrenar hafva gemensamt
ursprung, och enär sköldungarnes stamträd går upp till Heimdall
och ofvanför honom till Mundelföre, måste det vara denna
för sin ofdrambi omtalade mythpersonlighet, som binamnet
Dulsi tillkommer.

Med Oden hafva Vei-Höner och Vili-Loðurr-Mundilföri
deltagit såväl i ordnandet af världen som i människoskapelsen.
Om den andel de haft i denna senare akt och om den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free