Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nordliga ö. Det Bjarmia ulterior, i hvars nattomhöljda
farvatten mythiske äfventyrare efterletade portarne till
underjorden, låg ytterst i norr och kunde likväl från isländsk och
äfven från norsk ståndpunkt betecknas som ett östligt land.
Enligt de af Saxo bevarade sagorna styrde desse äfventyrare
in i Ishafvet, förbi norska kusten österut till ett mythiskt
Bjarmia, längre bort beläget än värklighetens Bjarmaland,
kunde så komma till den kust, där en underjordsport var
belägen, och till nastränderna, samt, om man fortsatte i samma
östliga kosa, ändtligen uppnå fjällholmen, där Loke låg fängslad.
Vi ha sett, att Loke icke är ensam med Sigyn å den
holme, där han i kedjor bidar Ragnarök. Där finnas fördömde
i stora skaror jämte honom. Saxo talar, såsom ofvan
berättats, om tre med hvarandra förenade pinohålor därstädes.
Den innersta är Lokes. Om den, som ligger henne närmast,
förtäljer Saxo ingenting annat än att man, för att komma
dit, har att vada öfver en bäck eller å. Om den bundne
Fenrer, Lokes son, säges det, att ur hans gap rinner fradga,
som bildar ån Von (Gylfag. 34). I Lokasenna 34 säger Fröj
till den skymfande Loke: »ulf (Fenrer nemligen) ser jag ligga
för å-munnen, tills världskrafterna brytas; om du nu icke
tiger, torde du, ränksmed, varda bunden där närmast» (þvi
næst, ett uttryck, som här bör tagas i lokal mening, då i
föregående sattsen en bestämd lokal framhållits). Och då man
af Völuspa erfar, att Freke (ulfven) är med Loke ombord å
Nagelfar, så hänvisa dessa intyg tillsammans därpå, att Loke
och hans son äro fängslade på samma ställe. Holmen, där
Fenrer lades i bojor, kallas i Gylfaginning Lyngvi, och vattnet,
där holmen är belägen, Ámsvartnir, en lämplig benämning
på det haf, hvaröfver evigt mörker rufvar. Ofvanpå holmen
har Völuspas förmodligen isländske författare (eller
öfversättare eller bearbetare) föreställt sig en »lund», hvars träd bestå
af vattenstrålar, uppspringande ur heta källor (hvera lundr).
Holmen bevakas af Garmr, en jättehund, som skall skälla
af alla krafter, när Lokes och Fenrers länkar hota med att
brista:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
