Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras klanchef. Detta är väl också meningen, som uttryckes
i ofvan anförda Völuspa-strof med orden: »Fifels ättlingar
komma alla med Freke (ulfven), och i sällskap med dem är
Byleipts (eller Byleists) broder.» Enär Loke, Byleipt och
Helblinde omtalas som bröder (Gylf. 33), så kan med »Byleipts
broder» ej menas någon annan än Loke själf eller Helblinde,
och efter all anledning den senare, eftersom det redan förut
är sagdt, att Loke är med som tågets ledare. Det är således
Muspels söner och Lokes fränder i Järnskogen, som samlas
kring honom, när den stora striden förestår. Muspels söner
följa den lössluppne Loke från hans fjällholme och äro med
honom ombord å Nagelfar. Närmaste målet för Lokes färd
är Järnveden, där han hemtar sin och Angerbodas afkomma, och
därifrån går sedan färden »öfver Mörkveden» till Vigrids slätt.
Völuspas och Lokasennas uppgifter belysa och bekräfta
hvarandra, och det följer häraf, att Völuspas uppgift, att Muspels
söner komma från öster, är ursprunglig och riktig.
Gylfaginning anser Muspel vara en lokal, ett rike, eldens
och värmens ursprungsland (Gylfag. 5). Uppfattningen är
likväl vacklande, ty ifrågavarande land kallas i samma källa
likaledes Múspellsheimr (k. 5) och Múspells heimr (kap. 8),
hvaraf man kan förmoda, att författaren ansett Múspell
betyda såväl eldens land som elden själf. Den värkliga
etymologiska betydelsen af Múspell torde på 1200-talet, då
Gylfaginning skrefs, varit lika obekant som den är nu. De flere
försök, som gissningsvis blifvit gjorda att förklara ordet, lämnar
jag här åsido. De torde alla kunna anses som misslyckade,
måhända väsentligen därför att de godtroget tagit
Gylfaginnings uppgifter till utgångspunkt. Ärfdt från hednatider
förekommer ordet under formerna mutspelli och muspilli i den
gamla saksiska dikten Heliand och i en förnhögtysk dikt om
yttersta domen, och det har där betydelsen af Herrens dag,
fördömelsens dom eller fördömelsen. Om den betydelse, som
ordet haft för Nordens hedningar, för Völuspas och
Lokasennas författare, kan med säkerhet icke sägas mer än att ordet
i uttrycket »Muspels söner» haft speciell tillämpning på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
