Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därunder närmast befintliga, tilldess den afskyvärda vätska,
som sålunda uppstår, faller på dem, som förfört andras
käraste och närmaste förtrogna. Desse förförare utgöra antingen
det nedersta laget af sittande delinqventer, eller också vada
de på golfvet i den blandning af smuts och etter, som strömmar
däröfver. Öfver salen rufvar evig natt. (Han är sólu fjarri).
Hvad som finnes af ljus, belysande fasorna, kommer från eldar
(se nedanför), tännda vid dörrarna, som vetta mot norr (norðr
horfa dyrr). Röken från eldarne slår in och betäcker
portarnes poster med »seklers sot» (postes longæva fuligine illitæ).
Härmed må jämföras hvad Tacitus förtäljer om
germanernas åsigter och bruk med afseende på brott och straff.
Han säger:
»Brottets beskaffenhet bestämmer straffets. Förrädare och
öfverlöpare hänga de i träd. De fege och de åt skändlig
vällust hängifne qväfva de i smutspölar och träsk, i det att de
kasta ett flätverk (crates) öfver dem. Olikheten i dessa straff
hänvisar på den uppfattning, att brott böra straffas så att man
har straffet för ögonen, medan skändligheter böra straffas så
att det skändliga skaffas ur dagsljuset» (Germania, XII).
Detta ställe i Germania är som en kommentar till Saxos
skildringar och till Völuspastrofen i den form, som min
undersökning af dikten har gifvit till resultat. Hvad man kunde
finna i sig själf sannolikt bekräftas af Germanias ord: att
samma uppfattning af rätt och sedlighet som gjorde sig
gällande i germanernas lagar, fick sitt uttryck, men i gigantisk
förstoring, uti deras läror om de eschatologiska belöningarna
och straffen. Det bör måhända icke lämnas oanmärkt, att
en hit hörande enskildhet bevarat sig genom århundradena.
Det flätverk (crates) Saxo omtalar som spändt öfver de
etter- och smutsdrickande förbrytarne i nasträndernas sal, har sin
jordiska motbild i det flätverk (likaledes kalladt crates), som
det germaniska bruket på Tacitus’ tid kastade öfver de i
smutsvatten och träsk kväfda offren (ignavos et imbelles et
corpore infames cœno ac palude injecta insuper crate
mergunt). De som dömdes till denna död voro enligt Tacitus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
