Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är antagligt, att något slags våldsmän pinades innanför
den tröskel, som klubb-kämparne vaktade, samt att de
bockgestaltade demonerna lekte utanför vällustingarnes pinohåla.
Det är likaledes antagligt, att denna senare är densamma som
kallas Geiters. Namnet Geitir kommer af geit, get. Saxo,
som latiniserat Geitir till Götharus, berättar om honom
äfventyr, som visa, att denne jätte hade sökt komma i besittning
af Fröja, samt att han är identisk med Gymer, Gerds fader.
Enligt Skirnersmal 35 finnes det i Nifelhel getter, d. v. s.
troll i getskepnad, förmodligen af samma art som de ofvan
omtalade, och det är måhända med en anspelan på det öde,
som väntar Gymer i underjorden, eller med en antydan på
hans epithet Geitir, som Skirner hotar Gerd med den vidriga
dryck (geita hland), som där komme att räckas henne af
»eländets söner» (vilmegir). En af underjordsdemonerna,
som, enligt hvad namnet visar, stått i nära förbindelse med
Geiter, kallas »Geiters Gnyfot», Geitis Gnýfeti, och talesättet
»att vräka någon för Geiters Gnyfot» har likaledes betydelsen
att sända någon till osalighetsriket.
Fortsättande sin vandring anlända Gorm och hans män
till Geirröds skúti (se n:o 46).
Man erfar af Saxos skildring, att i kvalvärldarne möter
ögat icke endast fasor, utan äfven bländverk, som fresta
rofgiriga blickar. Gorms kloke skeppsförare Thorkil (se n:o 46)
varnar enträget sina ledsagare att icke vidröra dessa ting,
emedan händer, som kommit i beröring med dem, fastna och
kvarhållas som af osynliga knutar. Bländverken
kännetecknas af Saxo som ædis supellectilis, ett uttryck, som är
tvetydigt, men kan syfta på att de föreställt tempeltillbehör.
Uppgiften förtjänar jämföras med Sólarljóð’s str. 65, där
skalden ser i underjorden fördömde, hvilkas händer äro
fastnaglade å heta stenar. Det är föraktare af de religiösa bruken
(de som minst vildu halda helga daga), hvilka straffas så.
I mythen torde det hafva varit tempelröfvare, som lida detta straff.
Nastränderna och salen därstädes omtalas med följande
ord i Völuspa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
