Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plägade flyga med dem framgår af str. 38, där han å
nastränderna suger sina rof. När konung Gorm öfver den förut
omtalade gräns-älfven och på Nidafjällens stegar hunnit de för
honom öppnade naportarne, ser han mörka vidunder (larvæ
atræ, jämför Völuspas in dimmi dreki) i täta skaror och
hör luften fyllas af deras gräsliga skrän (jämför Völuspas:
Ari hlaccar, slitr nai neffaulr, 47). När Sólarljóð’s skald
inträder i kvalhemmen, ser han »svedda» fåglar, som ej äro
fåglar, utan själar (sálir), flyga »många som mygg».
76.
STRAFFORTERNA.
De näjder, öfver hvilka demonskaran flyger, äro desamma,
som Skirnersmals författare haft i sigte, då Skirner hotar Gerd
med att försända henne till döds-ängderna. Det är
rimthursarnes, underjordsjättarnes och sjukdomsandarnes hem. Det
är här som Ymers fötters afföda bor, de vidunderligt födde
och vidunderligt födande urgiganterna, som vänta på att
Yggdrasel skall skälfva och deras bundne anförare varda lösa,
för att hämnas på gudarna i Ragnarök, och som under tiden
smida gäckade anfallsplaner mot Hvergelmers källa eller mot
Bifrosts norra brohufvud. Det är där som den rastlösa orons,
själavåndans, den konvulsiviska gråtens och vanvettets
demoner (Othåle, Morn, Ope och Tope) hafva sin hemstad,
och där bor äfven deras herrskarinna Lokedottern Leikin,
hvars tröskel är fallförsåt och hvars bädd är sjukläger. Enligt
den källa, som Saxo begagnat vid skildringen af Gorms färd,
är landet tätt befolkadt. Saxo kallar det urbs, oppidum
(jämför Skirnersmals ord om jättegårdarne, i hvilka Gerd
skall släpa sig hopplös fram). Marken är ett träsk med ruttet
vatten (putidum cœnum), som sprider stinkande lukt. Den
norr ut från Hvergelmer flytande Slid söker där i dyig
flodbädd sin väg till gapet, som förer ned i de nio
straffregionerna. Öfver det hela hvilar Nifelheims dystra himmel.
De dödlige, hvilka i likhet med Gorm och hans män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0406.html
