Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röfvaren (Cornu in draconem extractum sui spiritum
latoris eripuit). I likhet med Slidrugtanne och andra
underbara mythklenoder är således ormen eller draken på
underjordens dryckeshorn begåfvad med lif, när däraf göres behof,
eller hornet själf får i drak-skepnad lif och straffar med döden
den, som ej har rätt att vidröra det. Själfva hornet är
således en Fánn, en konstgjord orm eller drake, och dess
innehåll Fáns hrosti.
Den isländska medeltidssagan har bevarat minnet af ett
uroxehorn, úrarhorn, som fanns i underjorden och nyttjades
där som dryckeskärl (Fornald. III, 616).
Det följer häraf, att den af Egil omtalalade hilmir Fáns
hrosta, »herren öfver Fánns brygd», är Hades-hornets herre,
han, som bestämmer åt hvilka det skall räckas, för att de
må dricka styrka och sorgeglömska i »Urds kraft, svalkall
sjö och Sóns vätska». Därmed är också tankeinnehållet i den
här omhandlade strofen (18, Sonatorr.) klargjordt. Egils döde
söner hafva fått dricka ur detta horn och därmed invigts till
att vistas för beständigt i underjorden. Det är därför skalden
kan säga, att hilmir Fáns hrosta varit i sina föresatser
oblidkeligt fast mot honom, de dödes fader, som hade velat behålla
dem hos sig.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
