Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomflutit det fjäll-landskap, där deras källa är, sägas de falla
til Heljar.
Således: 1) I underjorden är en fjäll-ås, ett högland, som
hyser alla vattens moderkälla Hvergelmer; 2) detta fjäll, som
vi tillsvidare kunna kalla Hvergelmerfjället, utgör
underjordens vattendelare, från hvilken älfvar nedfalla i olika
riktningar; 3) den afdelning af underjorden, som kallas Hel,
ligger nedanför Hvergelmerljällets ena sida och mottager
därifrån många älfvar.
Hvad den afdelning af underjorden, som ligger nedom
Hvergelmer-fjällets andra sida, heter, omtalas ej i
Grimnersmal. Men af Vafthrudnersmal och Vegtamskvida känna vi
redan, att Hel har till gränsland Nifelhel. I Vegtamskvida
rider Oden genom Nifelhel till Hel; i Vafthrudnersmal dö
»halir» från Hel till Nifelhel. Hel och Nifelhel visa sig vara
de båda motsatta och tillika hvarandra kompletterande
Hadesafdelningar, som tillsammans bilda underjorden i hennes helhet.
Häraf följer, att landet på andra sidan Hvergelmerfjället är
Nifelhel.
Det synes också nödvändigt, att dessa båda Hadesriken
skulle i mythen varit skillda från hvarandra ej endast genom
en abstrakt gränslinie, utan genom en naturlig gräns, ett fjäll
eller ett vatten, som försvårat gränsens öfverskridande af
sådane, som icke varit därtill berättigade eller tvungne. Den
tradition, som ligger till grund för Saxos berättelse om Gorms
färd i underjorden, låter Gorm och hans män, när de vilja
från Gudmund-Mimers rike besöka de osaliges boningsplatser,
först fara öfver en älf och därefter komma till en gräns, som
ej kan öfverskridas, utan medels scalæ, trappor i
bergväggen eller stegar, ofvanför hvilka portarne äro, som lämna
inträde till en stad, »som närmast liknar ett moln af ångor»
(vaporanti maxime nubi simile, I, 425). Detta är Saxos
sätt att i omskrifning öfversätta namnet Niflhel, likasom han
i sagan om Haddings underjordsfärd öfversatte Glæsisvellir,
Glansfälten, med loca aprica.
För den germaniska underjordens topografi och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
