Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamle draken, som är nedslungad i Abyssos (Joh. Upp. kap.
20), befinner sig i medeltidens hälvetesbrunn, blir Nidhögg af
Gylfaginning förpassad ned i Hvergelmer, som hon for öfrigt
fyller med ormar och kadaver, hemtade ur Grimnersmal (str.
34, 35), där de ej hafva något med Hvergelmer att skaffa. I
Völuspa är det på Nastränderna som Nidhögg suger och
vargen sliter i náir. Gylfaginning omtalar efter Völuspa de
öfriga rysligheter, som hafva Nastränderna till skådeplats, men
kasserar Völuspas uppgifter om Nidhögg och ulfven och
förpassar båda dessa djur ned i Hvergelmer-brunnen. Såsom
nedanför skall visas, är mythens Hvergelmer alla vattens
moderkälla och belägen på ett underjordiskt högland, hvarifrån
dess källsprång strömma dels mot norr till Nifelheim, dels
söder ut till det hedniska elyseet, och de böljor den sänder
i sistnämda riktning äro skinande, klara och heliga.
Det var ett gammalt bruk, åtminstone på Island, att kring
en aflägsnare tingsplats uppfördes bostäder till de
tingsbesökandes bekvämlighet. Gylfaginning låter sina trojanske asar
följa isländingarnes föredöme och uppföra byggnader kring
den tingsplats de utsågo åt sig vid Urds brunn, sedan de
lyckats att medels Bifrost skaffa sig en förbindelseled mellan
Troja och himmelen. Sedan detta skett, fördelar Gylfaginning
efter bästa skön de i mythen omtalade gudasalarne och
salighetsboningarna mellan Troja nere på jorden och tingsplatsen
uppe i himmelen.
Det anförda torde vara tillräckligt att ådagalägga, att
Gylfaginnings förmenta redogörelse för mythens kosmografiska
åskådningssätt har, på grund af sin utgångspunkt från Troja, och
väl äfven i någon mån till följd af det kristna
föreställningsmedium, genom hvilket författaren skådat de hedniska
mythfragment, hvaröfver han förfogade — blifvit till en kolossal
vrångbild af mythen, en vrångbild, som fortsätter sig, men
icke längre med säkra och själfförtrogna, utan med förvirrade
och motsägelsefulla drag i Gylfaginnings eschatologi.
Min närmaste uppgift blir nu att genomgå och granska
samtliga de ställen i poetiska eddans mythologiska sånger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
