- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 1 /
295

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dess böljor segnande jorden och slår med stormpiskade vågor
mot själfve himmelen. (Jämför Völusp. 54, 2: sigr fold i mar
med Hyndlulj. 42, 1—3: haf gengr hridum vid himinn
sialfann, lidr lond yfir).
Luftkretsen, inkräktad af hafvet,
likasom försvinner (loft bilar, Hyndlulj. 42, 4); dess snö och
vindar (Hyndl. 42, 5, 6) blandas med vattnet och med elden
och varda med dem till heta ångor, som »leka» vid
himlahvalfvet (Völusp 54, 7—8). En af de orsaker, hvarför
fantasien låtit alla naturens krafter och ämnen sålunda kämpa och
mänga sig, har väl varit den att afgifva en tillräcklig
förklaringsgrund för att den förbrända jordskorpan förlorar sin
sammanhållning, upplöser sig och försvinner. I hvarje fall
är hon, efter att elementens strid lagt sig, borta och utgör
intet hinder för att världsförnyelsens akt, som tager sin början
under oceanen, kan fullföljas.

Denna akt består däri, att ur hafvets djup uppstiger en
jord, som redan vid uppstigandet hyser lefvande väsen och
är skrudad med grönska. Att hon, ännu under hafvet, kunde
hysa varelser, som hafva behof af luft, för att andas och
lefva, behöfver icke nödvändigt betraktas som ett af
mythologiens underverk. Våra fäder behöfde endast hafva sett en
luftblåsa uppstiga till vattenbrynet för att däraf draga den
slutsats, att luft kan finnas under vattnet, utan att mängas
med det, men med förmåga att trycka det undan, medan den
är stadd i uppstigande till vattenytan. Den ur hafvet
uppstigande jorden har, likasom den gamla, det nödvändiga
omhöljet af en luftkrets. Under alla omständigheter ser Völuspas
sierska efter världsbranden

upp koma
auðro sinni
iorð or ægi
iþia græna
(str. 56).


Den ur djupet uppstigna jorden har bärg och forsar,
som från sina källor i fjällen skynda ned mot hafvet;
forsarne hysa fiskar, och öfver dem sväfvar örnen, sökande sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free