Undersökningar i germanisk mythologi / Del 1 / 266 (1886-1889) Author: Viktor Rydberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2) att de under sin vistelse i Mimers lund äro värnade mot

a) andlig försämring,

b) kroppslig försämring,

c) mot allt, som kunde hota själfva deras tillvaro.

Hvad sistnämda punkt 2c) vidkommer, veta vi redan af
Vafthrudnersmal, att den fristad de fått i grannskapet af de
källor, som med outsinliga ådror underhålla världsalltets lif,
hvarken nås af fimbulvinterns frost eller Ragnaröks lågor.
Denna fordran är fullständigt uppfylld.

Hvad angår punkt 2b), hafva de ofvanför anförda
mythminnena bevarat från hedendomens dagar hågkomsten af en
lund i Gudmund-Mimers underjordiska rike, bestämd för
lefvande människor, ej för döda, och fredad mot sjukdom,
föråldring och död. Äfven detta kraf är uppfyldt.

Hvad beträffar punkt 2a) veta vi tillsvidare endast, att det
i underjorden finnes en omhägnad plats, densamma i hvilken
döden ej kan inkomma, från hvilken äfven de dödlige äro
genom gudomligt påbud bannlyste, som kunnat få tillträde till
underjordens heliga brunnar och skattkammare, och som fått
skåda lycksalighetsängderna samt strafforterna därnere. Det
vill häraf synas som om all omedelbar förbindelse mellan
dem, som bo därinne, och dem, som lefva med i detta
världstidehvarfs händelser, skulle vara afstängd. Mimers rike och
underjorden i öfrigt har enligt sagorna — och, som vi sedan
skola finna, äfven i själfva mythen — öppnat sig för en eller
annan djärf äfventyrare, som beskådat dess under, sett dess
märkvärdiga källor, dess lekslätter för hjälteskuggor, dess
pinorum för de onde; men ett ställe finnes där dock, som
varit otillgängligt för dem, en genom heligt påbud fridlyst
mark (sagan om Gorm), ett muromgärdadt rum, som icke
medgifver inträde ens åt sådana väsen, som hafva förmåga
att genomgå de trängsta öppningar (sagan om Hadding).[1]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>