Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antyda ställets herrlighet. Den underjordsdis, som förer
Hadding omkring i Hades, visar honom både Glansfälten (loca
aprica) och de döde kämparnes slätter, men stannar med
honom vid en mur, som icke öppnar sig för dem. Det af
muren kringgärdade området emottager intet, som ljutit döden,
och själfva dess närhet synes vara tillräcklig att hålla döden
på afstånd. (Se n:o 47.)
Samtliga sagorna förtiga hvilka de väsen äro, för hvilka
denna afstängda underbara ängd är afsedd. Själfva dess namn,
Ej-dödes-ängd (Ódáins-akr) och De lefvandes mark (Jorð
lifanda manna) upplysa emellertid därom, att den ej är
afsedd för döda människors själar. Detta vet äfven Erik
Vidförles saga att förtälja, då hon bestämdt skiljer mellan
Odains-akr och andarnes rike, mellan Odains-akr och Paradiset.
Om mänskliga varelser eller andra finnas inom ställets
bållverk, hafva de således kommit dit in såsom i lekamlig
mening lefvande väsen, och sedan de väl kommit dit, äro de
skyddade mot förgängelsen, ty krämpor, ålderdom och död
äro utestängda därifrån.
Erik Vidförle och hans följeslagare finna under sin
vandring på Odains-aker blott en enda boning, en praktfull med
två bäddar. Hvilket det par är, som eger den boningen och
synes afstått den åt färdemännen säges icke. Men nattetid
kom till Erik en skön gosse. Denne är af sagans författare
kristnad till en ängel, som har sin tjänstgöring på gränsen
mellan Odains-aker och Paradiset.
Något ändamål med Odains-aker omtalar Erik Vidförles
saga icke. Med den kristliga omgifning hon gifvit åt stället
har det intet begripligt idésammanhang. Den kyrkliga
uppfattningen känner ett jordiskt Paradis, det som fanns i
begynnelsen och var det första människoparets bostad, men det
vaktas af keruben med det flammande svärdet eller, såsom
Eriks saga uttryckt det, det är afstängdt med en vägg af eld.
I underjorden känner den kyrkliga föreställningen ett Hades
och ett hälvete, men vägen till dem förer genom dödens port;
lekamligt lefvande människor — människor, som icke gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
