Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenade sig med andra spökelser, som angrepo danskarne.
Desse skulle allesamman satt lifvet till, om icke deras återtåg
i någon mån blifvit betäckt af två ypperlige bågskyttar, som
Gorm medfört. Men af de nära 300 man, som med sin konung
vågat sig in i denna afdelning af underjorden, återstodo endast
20, när de ändtligen uppnådde älfven, där Guthmundus, trogen
sitt löfte, inväntade dem och på en båt förde dem öfver till
sitt eget område. Här föreslog han dem att stanna och
förblifva; men då han icke kunde öfvertala dem därtill, gaf han
dem skänker och lät dem i trygghet, på den väg de kommit,
återvända till sina skepp.
47.
MEDELTIDSSAGOR (forts.). FJALLERUS OCH HADINGUS (HADDING)
I UNDERJORDEN.
Ännu två danske furstar hafva enligt Saxo fått skåda ett
underjordiskt land eller Odains-aker. Saxo kallar den ene
Fjallerus och gör honom till underregent i Skåne. Frågan
hvem denne Fjallerus varit i mythen eller hjältesagan
behandlas på annat ställe i detta mitt arbete (se n:o 92). Han
vardt enligt Saxo förvisad ur riket af konung Amlethus, son
af Horvendillus, och aflägsnade sig då till Undensakre
(Odains-aker), »ett ställe, som för våra befolkningar är obekant»
(Hist. Dan. IV).
Den andre af desse två är konung Hadingus (Hist. Dan.
I), den ofvan för omtalade Hadding, sonen af Halfdan. En
vinterdag, när Hadding satt vid härden, uppsteg ur jorden en
kvinnoskepnad, som bar sprängörter i sitt sköte och visade
dem, som om hon velat fråga, om konungen önskade se den
del af världen, där midt i vintern så friska blomster kunde
uppspira. Hadding önskade det. Då svepte hon honom i
sin mantel och vek bort med honom och förde honom ned
under jorden. »Underjordsgudarne», säger Saxo, »måtte hafva
så bestämt, att han lefvande skulle förflyttas till de ställen,
som först i döden äro att söka». Färden gick till en början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0247.html
