Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Mythen om underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med de icke-danske bordvännerna och betjäningen, och i stället
for att smaka de framställda rätterna och dryckerna spisade
de och drucko af medförda förråd. Detta emedan, såsom
Thorkillus visste, de dödlige, som taga till godo den
undfägnad som här nere bjudes dem, förlora minnet af det förflutna
och kvarstanna för alltid bland »dessa icke-mänskliga och
hemska väsen». Fara hotade äfven dem, som visade sig svaga för
Guthmundus’ döttrars lockande behag. Denne erbjöd konung
Gorm en dotter till äkta. Han var klok nog att undanbedja
sig äran; men fyra af hans män kunde icke motstå sina
frestarinnor, och de måste böta härför med förloradt minne och
slappad själskraft.
Ännu en frestelse återstod. Guthmundus omtalade för
konungen, att han egde en lustgård och inbjöd Gorm att följa
honom dit och smaka dess ljufliga frukter. Thorkillus, som
var uppfinningsrik i ursäkter, lade äfven nu en sådan på
konungens läppar. Värden, ehuru misslynnt öfver gästernas
återhållsamhet, fortfor dock att visa dem vänlighet, och när de
tillkännagåfvo sin önskan att se det rike, där Geruthus hade
sitt säte, ledsagade han dem alla till älfven, satte dem öfver
denna och lofvade att där afbida deras återkomst.
Det land, hvari de nu inträdde, var ett tillhåll för fasor.
De hade icke vandrat särdeles långt, när de sågo framför sig
en stad, som tycktes uppbyggd af mörka töcken.
Människohufvud voro uppsatta på pålarne, som omgåfvo stadens
bållverk. Vilda hundar, hvilkas raseri Thorkillus dock förstod
att stilla, vaktade utanför ingångarne. Portöppningarna voro
anbragta högt uppe i bållverket, och man måste gå upp för
stegar, för att nå dem. Inne i staden svärmade varelser,
afskyvärda att se och höra. Smuts och förruttnelse och ohygglig
stank öfver allt. Längre därin låg ett slags fjällfäste. Komne
till dess ingång, kände sig vandrarne öfverväldigade af dess
hemska åsyn, men Thorkillus ingaf dem mod. Därjämte
varnade han dem på det trägnaste för att beröra någon af de
skatter, som kunde förleda deras blickar. Allt hvad syn och
sinne förnimma som fasansvärdt eller äckligt var hopadt inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
