Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökning är således, att sångerna om Mannus och hans
söner, urgamla redan på Tacitus’ tid, hafva, mer eller
mindre åverkade af århundradena, fortlefvat långt in i
medeltiden, och att väl icke de själfva, men grunddragen
af deras innehåll blifvit räddade till vår tid och böra
åter införlifvas i vår mythologi tillika med den till
grunddragen återställda mythen om urtiden, hvars slutepisod bildas af
»det första storkriget i världen».
Den norsk-isländska skola, som upptog och utbildade den
lärda medeltidshypothesen om Odens och hans Asiamäns
invandring, har man att tillskrifva, att den i många hänseenden
vigtiga mythen om urtiden och dess tilldragelser i guda- och
människovärlden — bland samtliga ariska myther en af de
både i vetenskapligt och i poetiskt afseende vigtigaste, som
kunnat räddas till vår tid — har blifvit undanskjuten och
förgäten. Den lärda hypothesen och den urgamla mythen
kunde icke förlikas. Fördenskull måste den senare gifva vika.
Det fanns ej häller i denna myth något, som särskildt
tilltalade den norsk-nationala känslan och fördenskull kunde
påkalla skonsamhet. Norge omtalas där alldeles icke; Skåne,
Danmark, Svithiod och Fastlandsgermanien utgöra
skådeplatsen för mythens händelser. Bland de flere orsaker, som under
kristen tid samverkat till att gifva hvad som nu kallas »nordisk
mythologi» dess närvarande prägel, finnes ingen, hvilken så
som bortvisandet af denna myth har bidragit till att gifva
»nordisk mythologi» den stämpel hon hittills burit af en trång
och snäf norsk bygdmythologi, som, uppförd väsendtligen på
den prosaiska eddans grundval, är, såsom i detta arbete skall
visas, i många afseenden rent af en vrångbild af den verkliga
nordiska och på samma gång till sina hufvuddrag germaniska
mythologien.
Om de fornariska elementen i den här framlagda mythen
se n:o 82 och n:o 111.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
