Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevarad tradition finner man således en hilding (Hildeger), som
är Borgars styfson; i den tyska en hilding (Herbrand), som
är Borgar-Berchtungs son. Redan detta bevisar, att den
tyska sagan om Hildebrand stått i ursprunglig förbindelse
med patriarksagan om Borgar, Halfdan och Halfdans söner,
samt att hildingarne från början varit ställda i
frändeförhållande till germanpatriarkerna. Borgars förvandling från
styffader till fader åt en hilding skall nedanför erhålla sin
förklaring.
Hildegers saga och Hildebrands stå också i en inre saklig
förbindelse. De båda frändernas öden äro ställda på samma
gång i likhets- och motsatsförhållande till hvarandra. Öfver
Hildeger hvilar en djupt tragisk färgton; öfver Hildebrand
en godlynt och trygg stämning. Hildeger klagar i sin
dödssång hos Saxo (jämf. Asmund Kämpebanes saga), att han
sammandrabbat med och dödat sin ende käre son. I det
fornhögtyska sångfragmentet uppsöker Hildebrand efter sin
hemkomst från östern sin son Hadubrand, som tror sin fader
vara död och kallar Hildebrand en bedragare, som tillegnat sig
den dödes namn, samt nödgar honom till tvekamp. Fragmentet
slutar, innan man lär känna envigets utgång; men
Vilkinasaga och en folkvisa om Hildebrand hafva bevarat arfsägnen
därom. Sedan den gamle »mästaren» bevisat, att hans
Hadubrand ännu icke är honom vuxen i vapenföring, rida fader
och son i fröjd och gamman vid hvarandras sida till hemmet.
De båda striderna mellan far och son inom hildingslägten
äro pendanter och motsatser till hvarandra. Hildeger, som
lidelsefullt älskar kriget och tvekampen, tillfogar sig själf i
stridsifvern det djupaste hjärtesår, då han fäller sin son.
Hildebrand uppträder klokt, besinningsfullt och afvärjande
och söker dämpa sonens stridslust, innan tvekampen börjar,
och han kan sluta den med att trycka sin unge motståndare
till fadersbarmen. Å andra sidan är Hildegers uppförande
mot sin halfbroder Halfdan mönstret för en ädel och
grannlaga motståndare, och hans slutord till brodern, som, okunnig
om slägtskapsbandet, gifvit honom banehugget och hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
