Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När gudaborgen eröfras, äro asarne, såsom vi sett, åter
i besittning af den häst, som att döma af hans egenskaper
måste vara Sleipner. Oden har således medel att undkomma
fienden, sedan allt motstånd visat sig omöjligt, Thor har sin
åskande char, som enligt pros. eddan kan rymma flere
bredvid egaren och de öfrige asarne hafva ypperlige hästar
(Grimnism., pros. edd.), om än icke jämförliga med deras faders.
Asarne utrymma sitt herrskaresäte, och vanerna innehafva nu
väldet öfver världen.
37.
VÄRLDSKRIGET (forts.). STRIDENS BETYDELSE I RELIGIÖST-RITUELT
AFSEENDE.
Om betydelsen af den i gudavärlden timade
styrelseförändringen har Saxo bevarat en tradition, som är af icke ringa
intresse. Den omständighet, att Oden och hans söner måste
lämna ifrån sig världsregeringen, innebar icke, att människorna
skulle öfvergifva tron på sina gamla gudar och antaga en ny
religion. Asar och vaner hade förut herrskat och dyrkats
gemensamt. Nu, när Oden var aflägsnad, skulle hans af folken
vördade namn icke utplånas: Ull fick namnet och hade att,
såsom vore han densamme, emottaga de offer och böner, som
dit intills egnats den fördrifne (Hist. 130). Den gamla tron
skall upprätthållas och förändringen vara blott en
personförändring, ej ett religionsskifte. Men på samma gång man erfar
detta, framgår det af en uppgift i ett annat ställe hos Saxo,
att mythen om striden mellan asar och vaner varit
sammanknuten med sägnen om en strid mellan olika åsigter inom
den germaniska religionen vidkommande offren och bönerna.
Den ena åsigten var mer ritualistisk och fordrade en
utvidgad offertjenst. Denna åsigt skulle hafva gjort sig
förherrskande efter Odens fördrifning: då förklarades, att offer och
hymner, egnade på en gång åt flere eller alla gudar, icke
egde kraft att blidka och försona vredgade makter, utan borde
en hvar af gudarne hafva sin särskilda offertjenst (Saxo, Hist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:02:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/1/0196.html
