Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är således icke ett öfverflödsverk, utan den förbindelseled
mellan de lägre världarne och Asgard, hvilken gudar och
enhärjar dagligen nyttja, och hvilken forst måste komma i en
fiendes våld, innan den store vallgördel, som innesluter de
glänsande gudaborgarna, kan angripas. Vallen är byggd af
»Lerbrimers lemmar» (Fjölsvinnsm. 1), uppförd af en
byggmästare så, att den är ett tryggt värn mot bärgresar och
rimthursar (pros. edd. 134). I vallen är infogad en af
konstnärsbröder, »Solblindes» söner, smidd utomordentligt sinnrik
port (Valgrind, Grimnersm. 22, Þrymgjöll Fjölsvm. 10); få
äro de som förstå sig på den portens lås, och om någon
bringar honom ur den ställning han i vallöppningen har, då
han stänger vägen för obehöriga, så varder porten själf till
en boja på honom, som vågat ett sådant försök. (Forn er
su grind, enn Þat fáir vito, hve hon er i Iás vm lokin,
Grímn. 22. Fjöturr fastr verðr við faranda hvern, er
hana hefr frá hliði, Fjölsv. 10).
Utanför den mycket höga Asgardsomgärdningen och rundt
omkring densamma forsar en strid elf (se nedanför), borgens
löpgraf. Öfver elfvens hvirflar drifver en mörkt glänsande
antändlig dimma. Tänndes hon, slår hon upp i lågor, hvilkas
fladdrande tungor träffa sina offer med medveten säkerhet.
Det är den i forntidsdikterna ryktbara vaferlågan,
»fladderlågan», »snabbelden»: vafrlogi, vafreyði, skjótbrinni. Det
var den som gudarne läto slå upp kring Asgard, när de sågo
Thjasse i örnham närma sig. I den brännde deras oförsonlige
fiende sina vingar och störtade till marken. Haustlaung,
Thiodholfs dikt, säger, att när Thjasse nalkades gudaborgen,
»läto gudarne snabbelden häfva sig upp och hvässade sina
kastvapen»: Hófu skjót — en skófu sköpt — ginnregin
brinna. »Snabbelden», skjótbrinni, är vaferlågan.[1]
Ämnet, hvaraf den antändliga dimman består, kallas
»svart skräckglans». Hon är or odauccom, d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
