Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
epithet till en under andra vanligare namn känd jättinna, ger
vid handen, att man också gjort något i mythen ryktbart
försök att uppbränna henne, ehuru försöket snarare stannade
vid att hon vardt »rökt» än att hon vardt uppbrännd.
Epithetet Hyrrokin betyder nämligen »den eldrökta». För dem,
som kände mythens tilldragelser, ansågs detta epithet
tillräckligt upplysande med afseende på hvem som därmed menades.
Det måste fördenskull afse den tre gånger förgäfves brännda
Gullveig, om det ej skall betraktas som misslyckadt och
vilseledande. Hvad man i öfrigt får veta om Hyrrokin bekräftar
hennes identitet med Aurboda. I det symbolisk-allegoriska
bildverk, som mot slutet af niohundratalet prydde en sal på
Hjardarholt och för hvilket jag på annat ställe skall närmare
redogöra, representerades den från landsidan kommande
stormen, som dref Balders skepp ut på hafvet, af jättinnan
Hyrrokin. I samma roll af stormjättinna, som drifver seglare ut
på oceanen, uppträder Gymers hustru Aurboda i en dikt af
Refr:
Færir björn, þar er bára
brestr, undinna festa,
oþt i Ægis kjopta
úrsvöl Gymís völva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
