Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej får lämnas ur sigte, när det i guda- och herossagorna talas
om mänskliga heroer som gudasöner. De äro på en gång
gudasöner och i ordets hela genealogiska betydelse människor
på samma gång: deras stamträd med rötter hos Ask och
Embla afbrytes icke genom den besökande gudens
mellankomst, och det bildas icke genom sådan mellankomst en halft
gudomlig, halft mänsklig mellanklass eller bastardklan.
Germanpatriarken Mannus är enligt Tacitus son af en gud och
sonson af gudinnan Jord. Icke dess mindre är han, såsom
hans namn utsäger, människa i ordets hela fysiska
bemärkelse och har haft tillika med sin gudomlige fader en jordisk.
Det är ättlingar af Ask och Embla, människor af alla stånd
och vilkor, som Völuspas skald tänker sig samlade kring sin
sierska, då hon skall upprulla för dem en tafla öfver
världsutvecklingen och bjuder tystnad med formeln: »Lyssnen I
alla heliga ätter, högre och lägre söner af Heimdall!»
Samfaderskapets idé möter oss på nytt i fråga om Faðir’s
sonson, såsom nedanför skall visas. Genom honom få
höfdingätterna en företrädesrätt framför de båda andra stånden.
Thor varder samfader den gången; medan alla
samfundsklasser hafva anor från Heimdall, får sålunda de högbornes stånd
tillika anor från Thor och genom honom från Oden.
Heimdall-Rigs och Faðir’s son med Móðir ärfver i
Rigsthula den gudomlige samfaderns namn och kallas Rig Jarl.
Jarls son Kon får samma namn, sedan han aflagt prof på
kunskap i de af Heimdall bland människornas barn spridda
runorna och visat sig sin fader till och med öfverlägsen i
dessa. Denna föreställning om ett yngre slägtes
öfverlägsenhet öfver ett äldre hänvisar till idéen om ett framåtskridande
i bildning hos människorna under den tid de lefva fredligt
och lyckligt i skygd af Heimdalls uppfostrande spira; men
får icke tolkas som en föreställning om ett kontinuerligt, af
inre lagar och tingens natur betingadt allmänt framåtskridande
— en idé lika främmande för germanerna som för andra
forntidsfolk. Heimdall-Rigs styrelsetid bör uppfattas som den
lyckliga urtid, om hvilken nästan alla mythologier drömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
