Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skilfinga ætt eðr skioldungaætt. Äfven prosaiska eddan I
522 känner Skelfir och säger honom hafva varit en ryktbar
konung, hvars ätt er köllut skílvinga ætt. Nu är
skilfingaätten i de älsta källorna alldeles densamma som
ynglingaätten, detta både enligt angelsaksisk och nordisk-hednisk åsigt.
Beowulfdikten kallar sveakonungarne scilfingas, och enligt
Thjodulf är ynglingafrände och skilfingafrände, skilfinga niðr.
ett och detsamma (Ynglingatal 30). Ännu den prosaiska eddan
synes veta detta. Hon säger i ofvan anförda ställe, att
skilfingaätten er í Austrvegum. I Thjodulfstroferna betyda Austrvegar
ingenting annat än Svealand och Austrkonungr sveakonung.
Häraf följer, att den med Scef identiske Skelfir varit i
Nordens hedniska saga den gemensamme stamfadern för
ynglinga- och sköldungaätterna. Från sin värdighet af urpatriark
för konungaätter i Sverige, Danmark, Angeln, Saksland och
England utträngdes han först genom det lärda medeltidspåfundet
om trojanske asiaters invandring under ledning af Oden,
hvilken som anförare för invandringen också borde vara
stamfader för invandrarnes förnämsta slägter. I det kristna och
af trojanska invandringshypothesen eröfrade England synes
denna utträngning först hafva genomförts. Wodan insättes
där i spetsen för krönikornas konungalängder med undantag
för Wessex’, der Scef får behålla sitt urgamla rum och Oden
åtnöja sig med en lägre plats i slägtregistret. Men ännu i
Beowulfdikten bibehåller Scef sin värdighet af urpatriark för
Danmarks konungar.
Från England har samma mythförvrängning i följe med
hypothesen om »Asiamännens» invandring kommit till Norden och
genomföres där slutligen på det mest obesvärade sätt utan
ringaste hänsyn till de ännu väl bekanta mythiska
sakförhållandena. Sköld, Scefs son, förvandlas utan betänklighet till
en son af Oden (Ynglingasaga 5, Företal till Gylfag. 11).
Yngve, hvilken såsom ynglingaättens stamfader är identisk
med Scef och hvars sjelfva namn måhända är eller varit
uppfattadt som ett epithet, hänsyftande på Scefs späda ålder, när
han kom till Skandiens kust — Yngve-Scef förväxlas med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
