Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vittnesbörd om att äfven bland frankerna funnits en motsatt och
med de andra germaniska vandringssagorna
öfverensstämmande åsigt. Det lefde på Karl den stores tid och efter
honom en frankisk man, som inskrifvit sitt namn i historien
som en ädel personlighet och en upplysningsifrare för sin tid,
abboten i Fulda, sedermera erkebiskopen i Mainz, Hrabanus
Maurus, den store Alcuins lärjunge, grundläggaren af det första
bibliotheket och den första större klosterskolan i Tyskland. Den
omständighet, att han i främsta rummet var theolog och
latinare, hindrade honom icke att med kärlek omfatta sina fäders
och sitt folks tungomål. Han ifrade för dess tukt och
välgång och lyckades genomdrifva, att predikan i kyrkorna finge
hållas på den germaniska munnart hans folk talade. Att en
latinlärd med en så vidsträckt synkrets som han också var
i stånd att begripa hvad som för flertalet af hans likar var
fördoldt, att något värde borde sättas äfven på folkmassans
ärfda seder och gamla minnen från hednatiden, bör mindre
förundra oss. Ett af bevisen för detta intresse har han gifvit
oss i sin af handling De invocatione linguarum, der han
upptecknat ett runalfabet med bifogande af den upplysning,
att det är den skrift, som nordmännen bruka och som ännu
begagnas äfven af andra, hvilka vidhänga hedniska seder
och med detta slags skrift uppteckna sånger, läkeformler,
besvärjelser och spådomar. När Hrabanus talar om
nordmännen, tillägger han, att de folk, som tala tyskt tungomål,
härleda från nordmännen sitt ursprung. Denna uppgift kan
icke förlikas med hypothesen om frankernas och de öfrige
germanernas asiatiska börd på annat vilkor, än att hypothesen
antagit, att germanerna, när de invandrade från Asien till
Europa, hade tagit en så nordlig väg, att de utan att beröra
Tyskland eller mellersta Europa, kommit till skandinaviska
halfön och Danmark, och derifrån sedan utbredt sig öfver
Tyskland. Men af ett sådant antagande finner man i
medeltidskrönikorna icke ett spår. De frankiska låta frankerna
tåga från Pannonien raka vägen till Rhen. De isländska
efterbildningarna af hypothesen låta Oden och hans folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
