Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synkrets. Detta erkänner han också själf, i det han åberopar
Paulus Diaconus’ vittnesbörd. Paulus’ Gambara är Saxos
Gambaruc; Ajo och Ibor äro Aggo och Ebbo. Men den
longobardiske munken är icke den enda källan Saxo nyttjat,
och de båda bröderna Aggo och Ebbo hafva, såsom
framdeles skall visas, varit honom bekante ur rent nordiska
källor, ehuru icke såsom longobardanförare, utan som mythiska
personligheter, hvilka spelat en roll i mythen om den stora
vinter Saxo omtalar.
Longobardiska vandringssagan, sådan hon upptecknades
forst på 600-talet och derefter på Karl den stores tid, bär
omisskänligt prägeln af att vara hemtad ur folkets egna
sagominnen. Därom vittnar redan den omständighet, att ehuru
longobarderna varit kristne inemot tvåhundra år, när den
lilla skriften »De origine Longobardorum» författades,
uppdyka där icke dess mindre de sedan länge bannlysta
gudomligheterna Oden och Frigg och ingripa i handlingen, ej som
människor, utan som gudomliga väsen och på ett sätt, som
fullkomligt öfverensstämmer med de i Norden upptecknade
minnena af förhållandet mellan Oden och hans maka. Ty
ehuru detta förhållande måste hafva varit godt och ömt, att
döma af uttryck i Nordens hedniska dikter (Völusp. 51,
Vafthr. 1—4), och ehuru himladrottningen Frigg synes hafva
i germanernas fantasi varit en god familjemoder, så hindrar
detta ej, att hon tillika framstälts som ganska slug och med
sin vilja för sig som hon förstår att genomdrifva. Äfven i
en nordisk berättelse förekommer det, att Frigg besluter
att skydda någon, som Oden icke ämnat hjälpa; att hon och
han hafva olika gunstlingar bland människors barn och täfla
om att föra hvar sin gunstling till större lycka. Berättelsen
förefinnes i den prosaiska inledningen till dikten
Grímnismál, hvilken inledning i mer än ett afseende påminner om
longobardiska utvandringssagan. På båda ställena omtalas
huru Oden från sin bostad har utsigt öfver verlden och
tager den i betraktande. Oden har en gunstling, som kallas
Geirröd; Frigg åter beskyddar Geirröds broder Agnar. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
