Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I den nordiska mythologien äro, som bekant, flere
gudinnor eller diser i besittning af fågelhammar, hvarmed de
förflytta sig genom rymden. Fröja har en falkham; flere diser
hafva svanehammar (Völundarkv. Helreið. Brynh. 6). Bland
dessa svanmör var äfven Sif (se n:o 123). Sif kunde
således uppträda än i mänsklig gestalt, än i skepnaden af den
vackraste bland simfåglar, svanen.
En legend, hvars ursprung man kan spåra tillbaka till
Italien, förtäljer, att när drottningen af Saba besökte konung
Salomo, hände det en gång att hon skulle gå öfver en bäck.
Som spång öfver bäcken hade man lagt ett träd eller en
bjälke. Den visa drottningen stannade och ville icke sätta
sin fot på bjälken. Hon föredrog att vada öfver bäcken, och
då man sporde henne om orsaken, svarade hon, att hon i
profetisk ingifvelse sett, att af detta träd skulle en gång i
framtiden göras det kors, hvarpå världens frälsare måste lida.
Legenden kom äfven till Tyskland, men uppträder här
med det tillägg, att drottningen af Saba vardt för denna
fromhet lönad så att hon under vadandet genom bäcken befriades
från ett svårt lyte. Hennes ena fot, säger det tyska tillägget
till legenden, var till formen mänsklig, men den andra var
som foten af en simfågel ända till den stund, då hon steg
upp ur bäcken. Också har den kyrkliga skulpturen under
medeltiden stundom framställt drottningen af Saba som en i
öfrigt välbildad kvinna, men med en simfågelfot. Huru tyskarne
kommo på den idén att föreställa sig henne med detta lyte,
som den italienska legenden icke kände, har hitintills
förblifvit outredt, ehuru man i mångfaldiga punkter kunnat spåra
den grekisk-romerska mythologiens minnens inverkan på de
romaniska folkens helgonlegender och den germaniska
mythologiens på de germaniska legenderna.
Under medeltiden kallades drottningen af Saba drottning
Seba, detta på grund af den latinska bibelöfversättningen, där
hon benämnes regina Seba, och man antog, att Seba var
hennes namn. Namnet inbjöd till att identifiera henne å ena
sidan med Sibba, Sif, hvars simfågelham ännu qvarlefde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
